Publicerad 2009-11-30 17:33:44 i Allmänt,
Två gånger i mitt liv har jag fått riktigt jobbiga besked. Båda gångerna har jag blivit tillfrågad om min vikt.... och jag har tvekat. Är det friskt?
1999. Min äldsta son ska födas. Efter fem timmars värkarbete meddelar läkaren att "han har väldigt dåliga hjärtljud, pulsen har gått ner". Jag måste förlösas med urakut kejsarsnitt. Jag förs i ilfart till operationsrummet. Narkosläkaren frågar efter min vikt (för mängden narkos). Jag tvekar. Ska jag säga 79 kg som jag väger hemma, eller 81 som jag väger hos barnmorskan. Fattar ni, att jag för någon sekund tvekar om vilken vikt jag ska säga? Jag sa i alla fall 81 kg så att narkosen skulle ta ordentligt... (jag tror verkligen inte att två kg gör någon större skillnad).
Tio år senare. 2009. Jag sitter på sjukhuset och har precis fått ett jobbigt besked. Du har en cancertumör (två faktiskt). Ett par minuter senare ska jag fylla i ett formulär inför operation. Jag ska ange längd och vikt. Jag fyller i en siffra och säger till sköterskan att jag brukar ligga däromkring. "Men vi kan väga dig nu", säger sköterskan, "så vet vi exakt". Jag tackar nej och säger att det jag skrivit stämmer bra. Varför tackade jag nej? Jo, man kan väl inte väga sig på eftermiddagen och fullt påklädd, heller! Hur skulle det se ut på vågen. Nej minsann, här vägs det på morgonen, utan kläder. Och hur friskt är detta? Först "Du har en cancertumör, ett par minuter senare: En inre viktdiskussion.
Gode Gud, ge mig en sund kroppsuppfattning!
Publicerad 2009-11-27 11:33:24 i Allmänt,
Var ju på en trevlig 40-årsfest härförleden.
Underbart värdpar, underbar mat, underbar trevligt.
Vi stod och pratade ett gäng, då mannen jag hade till höger om mig vid bordet säger:
"Du påminner mig om någon på TV". (Det lät ju spännande).
Jag funderade och kom fram till att det kanske var AnnaLena Brundin han menade. (Har hört det förr, vi har tydligen samma uttryck, lik röst, lite nasala sådär.)
Nej, det var det ju inte, sa han.
"Hon är med i något humorprogram". (Lät ju bra, humor gillar jag, och humoristiska kvinnor).
"Jag tror det är i HippHipp". (Nu började jag börja ana oråd).
"Vad är det hon heter......" funderade han. "Pratar skånska och så". (Själv var han Göteborgare).
"Nu kom jag på det! Tiffany Persson!".
VA FAN! TIFFANY PERSSON. TACK SÅ JÄVLA MYCKET!
Han gick inte hem hos mig mer den kvällen.
Publicerad 2009-11-25 23:58:00 i Bröstcancer,
Idag har jag promenerat i 1½ timme. Jag blev praktiskt taget utdragen på denna sena, lite fuktiga promenad av Mari. Jag pratade med Mari i morse och berättade om min diagnos. Så praktiskt med en kompis som är läkare på samma sjukhus som man behandlas på. Hon kollade min journal och tog reda på vem som blir min operatör. Och honom skulle jag absolut inte byta bort för att komma till tidigare, sa hon. Det känns ju roligt att få den skickligaste läkaren som operatör. Även om väntan är väldigt lång.
Nåväl, en och en halv timme, Vellinge runt. Prat om prognoser, behandlingar och ett helt fantastiskt stöd. Känns så bra.
Promenaden och ett rör Berocca var hennes bidrag till att bygga upp mitt imunförsvar och stärka mig inför det som komma ska.
Hon kikade också på blodproverna som jag tog i fredags och gav mig goda besked där. Jättebra blodvärde, 140, mycket bra levervärden osv. Så i övrigt är jag superfrisk. Eh.
Tack, goa, goa Mari.
Och nu är klockan sådär förbaskat mycket igen. Godnatt.
Publicerad 2009-11-22 23:46:10 i Allmänt,
Sitter och ser en film. Väldigt blodig. Vi sitter och tittar på TV i köket eftersom vårt vardagsrum är nymålat och ännu inte riktigt inflyttningsbart.
Gårdagen inleddes med spackel, slippapper och målartvätt. Vi håller på att få våra lister i vardagsrummet lite uppfräschade. Även fönsterna måste få en make over. Men nu är det spacklat tre gånger, slipat och latexfogat. Och grundmålat en gång.
Sen tog vi en tur till IKEA. Vi behövde desperat nya toaborstar. Mycket exklusivt. Lite ljus, växter, stekpanna, lampskärmar och en ljuslykta att ge bort, lyckades vi få ihop. Märkligt, vi kom dit för något på 9 kr/st, och kom hem med en räkning på 600 kr. Jag förstår mig inte riktigt på matte i kombination med IKEA. Arvid var glad, han lämnades in på förvaring. Nu är det ju inte bara ett bollhav, utan ett riktigt roligt äventyrsland. Typ miniAndys.
I går kväll var vi hos Lasse och Carina i Eskilstorp. Vi cyklade dit. Jag cyklar aldrig. Ja, förutom på cykelfesten en gång om året då förstås. Men det gick bra, inga olyckor, vare sig på vägen dit eller hem. Våra vänner Kalle och Karin tog sig an våra barn. Som både fick följa med på middag hos farmor och farfar och sedan sova över. Arvid fullständigt älskar Svante. Det är det bästa han vet, att leka med honom. Och sova över är ju höjden av lycka. Men det var en jobbig eftermiddag. Lite tjatigt, när är klockan sex... är det snart dags att gå... Tydligen hade de båda andra föräldrarna samma elände hos sig så de bad om att få honom levererad lite tidigare. Helt ok.
Så, i morse hade vi det lugnt och fint, min älskling och jag. Vi tog en promenad i duggregnet. Så mysigt, tog en sväng runt centrum. Sedan blev det en sen frukost på Björns och därefter promenerade vi hem till Karin och Kalle för att se att allt var ok. Arvid fick gärna stanna och fortsätta leka. Så vi traskade hem igen och fortsatte med projekt vardagsrum.
20 över 11 ringer det. Det är mamman till en av Arvids andra kompisar. "Är ni på väg?" frågar hon. Eh, vad? "Till kalaset alltså", förtydligar hon. Jäklar, vi hade glömt ett kalas. Så pinsamt. Och present hade vi inte heller. Bara att ringa Karin. "Ta på vårt barn, har du en present vi kan köpa, vi kommer nu." Och pärlan Karin hade såklart en bra present, inslagen och klar och barnet var ombytt och klart och vi körde ner till Kulhuset i Trelleborg. Vi stack ner tillsammans och passade på att gå lite på Valens köpcentrum. Sådär kul ställe. Men vi fick handlat lite tröjor till Nils. Han har vuxit så mycket.
Och så blev hela dagen annorlunda än tänkt. Nu i kväll har jag städat i panik.
Och nu, mina vänner, måste jag verkligen gå och lägga mig.
Godnatt!
Publicerad 2009-11-22 23:26:07 i Allmänt,
Goa, goa vänner. Tack för alla hälsningar, både på bloggen, på mail och besök. Det värmer väldigt mycket.
Jag känner en bitterljuv lycka. Jag vet att det låter konstigt. Men de sista dagarna har fått mig att förstå. Ja, vilken tur jag har. Helt underbar man, fantastiska vänner och familj. Snacka om att man värderar annorlunda. Som min svägerska sa: "Och här funderar jag på fettsugning, det känns ju väldigt trivialt och löjligt nu." Fast alla har ju sina egna problem. Man kan ju inte jämföra sina egna problem med andras.
På tal om fettsugning. Jag pratade med samma svägerska om viktproblem för några månader sen.
"Hade varit så skönt att bara fettsuga sig", sa jag.
Varvid hon replikerade snabbt:
"Men var ska du börja?"
Så sant, så sant.
Och nu lyckades jag återigen komma från ett allvarligt ämne. Märkligt.
Publicerad 2009-11-20 15:04:55 i Allmänt,
Nej, jag har inte några bilder på Annelie och Jonas fest. Attans trevligt hade vi. Men kameran glömde jag hemma. Å andra sidan hade de värsta proffsfotografen på plats. Kanske kommer det några trevliga bilder där ifrån.
Jag hade väääldigt djup urringning den kvällen. Sa till Martin innan vi gick: "Måste passa på så länge de finns kvar..."
Publicerad 2009-11-20 15:02:11 i Bröstcancer,
Fick svar på mina cytologprover i onsdags. Var inte så bra. Cancer.
Sånt händer ju inte mig. Så tänker man ju gärna. Det händer inte heller ens vänner eller familj.
Men så är det ju ändå så att någon ska det hända. Och nu råkade det bli jag.
Och helt plötsligt blev detta en sjukdomsblogg. Men det kanske är bra att skriva av sig lite här. Även om det inte alltid är så upplyftande för läsaren så är det kanske bra för mig.
Den 17 december är det dags för operation, då ryker hela högra paketet. Ända in i armhålan. Så, jag kommer nog vara lite gnällig vid den tiden. Förhoppningsvis lite bättre till jul så att jag orkar träffa tomten.
Typiskt att detta ska hända just när jag insett att jag är jäkligt nöjd med mina behag. De är inte så stora, men de räcker och har sjyst form.
Publicerad 2009-11-16 20:23:13 i Allmänt,
I början av veckan var jag hemma från jobbet. Helrisig, men jag har ju redan beklagat mig tidigare, då det behöver ju inte upprepas.
Redo att återvända till jobbet blev äldsta sonen sjuk. Typiskt. Han har inte varit hemma från skolan sedan han gick i tvåan, men nu, samma vecka som jag redan varit borta på, ska han absolut bli sjuk. Martin tog första dagen och andra dagen var jag hemma.
Denna dag jagade jag svar på cytologproverna jag tog för tre veckor sedan. Fortfarande inget klart svar. Men jag fick tid hos en läkare på onsdag, så då får jag min dom. Sekreteraren på mottagningen sa att "mitt fall" skulle tas upp på en mammarkonferens på tisdag (i morgon alltså) och att jag inte kunde få något svar förrän efter det. Men vad sjutton. De kan väl i alla fall säga om det är elakt eller snällt.
Nåväl, fredag kväll var trevligare. Papporna höll kalas för Alfred och Nils. CIA var temat. Det var tydligen full rulle. Hela tiden. 14 killar, två pappor. Mammorna var på tjejmiddag.
Vi började i Veronicas butik. Så himla mysigt med privat shopping. Veronica bjöd på bubbel. Vi andra shoppade.
Karin och Mia provar kläder
När vi shoppat klart (ca 2 timmar senare) gick vi hem till Helena där hon tillsammans med Jennie var kvällens värdinnor.
Värdinnorna fick Amarone och fin choklad
God kycklinggryta och de mest fantastiska klyftpotatis blev vi bjudna på. Och rödvin. Massor av rödvin.
Våra värdinnor hade satt ihop en musiktävling. Men med så många tävlingsmänniskor på ett och samma ställe blev det väldigt högljutt. Mitt lag vann. Jag, Johanna, Mia och Eva.
Vinnarnas segerdans
För att få fram en individuell segrare skulle vi fyra sedan äta upp ett Kinderägg och montera ihop leksaken. Först klar, vann.
Måste bara få poängtera vem som vann kvällens tävling. Moi. Och priset. En ask Merci. Merci, Merci för det.
Utslagstävling
Bloggerskorna - Sorry Veronica, nu har jag snott dina bilder igen.....
På lördagen drog hela familjen ner för klippning. Och inte en dag för tidigt. Efter klippning intog vi en underbar lunch nere på grillen. Kan inte minnas när jag sist var där. Korv och pommes, mycket näringsrikt.
På lördagkvällen var vi på Annelie och Jonas gemensamma 40-årsfest. Mycket trevligt och god mat. Annelie och Jonas är sådana goa människor. Vi kände inte så väldigt många men deras andra vänner var supertrevliga och dessutom dök min fd coachlärare upp. Där ser man. Man träffar folk i alla möjliga sammanhang.
Barnen var hos grannen, tillsammans med grannens små och stora dotter. Herr och fru granne var också med på festen. När vi kom hem låg det små människor och sov lite här och där i stora Fatboys på golvet. Grannarna fick behålla våra små som kom hem vid tio dagen efter.
På söndagen hade jag bjudit in mig på lunch till mina föräldrar. Så skönt att slippa laga mat när man är tröööött.
Publicerad 2009-11-09 17:47:41 i Allmänt,
Nu är det faktiskt lite synd om mig. Har sååååå ont i huvudet. Det börjar i ryggen och går upp i huvudet. Sen är jag förkyld och har lite feber också. Tänk, så bedrövligt. Ett eländigt avslut på en skitvecka.
Behövde bara beklaga mig. Tack.
Jag har insett att man nog behöver ha en semestervecka såhär i slutet av oktober. Nästa år mååååste vi åka till något varmt land, ladda energi inför den sega vintern och eliminera stress. Jag misstänker att min huvudvärk beror på stress. Och det är ju inte så bra. Sen avlöser förkylningarna varandra en efter en. I alla fall för min del.
