Fluffy Molntuss

Fick så enormt svårt att andas i går kväll att jag inte kunde ligga ner. Det lugnade ner sig mitt i natten så lite nattsömn fick jag. Med betoning på lite.

Ringde vårdcentralen. Igen. Och fick komma in vid halv tolv. Först skulle jag till Apotektet, hämta ut min spruta och kör in till onkologen för att ta den.

Sen körde jag till vårdcentralen.

Kom in till en doktor som bryr sig, Karin. Hon lyssnade och hon undersökte. Hon sa inte bara att det är dålig kondis och att det är sviter efter influensan. Hon tog min höga puls (105 i vila) och mitt blodtryck (idag 170/110) på allvar. Så hon drog in EKG-maskinen. Det såg bra ut. Men pulsen!

Jag ska ju till min husläkare nästa torsdag. Hon tyckte att det var alldeles för länge att vänta med att få ner trycket. Hon tyckte inte alls om det, så hon skrev ut Amlodipin 5 mg. Jag ska ta blodtrycket på fredag och nästa torsdag. Då ska jag också diskutera ett eventuellt användande av Betablockerare också. Vi får se. Känns skönt att få hjälp.

Jag ska också ta Betapred i fem dagar för att se om vi kan komma tillrätta med astman jag har. Men det är konstigt. Mina lungor har känns ok idag. Inte bra, men det går. Nu sitter jag här på kvällen och känner hur det dras åt där nere. Men nu börjar det i alla fall inte förrän halv elva. I går satte det igång vid sextiden.

Man kan säga att jag kom ganska sent till jobbet idag.....

Artikel i Aftonbladet om Herceptin. Att läkemedlet i fråga ökat överlevnaden för HER-2-positiva visste jag. Men inte att det kan skydda mot återfall i fyra år efter avslutad behandling. Sådant tycker vi om....
Läs artikeln här.

Så har ytterligare en helg passerat. Mot en tidig vår får jag hoppas.

I fredags hade vi goda vännerna, Kalle och Karin och Jennie och Anders på middag. Supermysigt. Jag hade varit ledig på dagen så jag passade på att koka en Boeuf bourgogne, det tar ju sin lilla tid att tillaga. Men det är det värt.

Lördagen inledde vi med ett IKEAbesök. Big mistake! Så fullt av folk, men det är ju lönehelg, så det är ju inte så konstigt. Tänkte inte på det. Vi fick i alla fall handlat det vi skulle.

På eftermiddagen erfor jag hur det är att promenera med hund. Det gick inte fort. Vi var hemma hos mina föräldrar eftersom de behövde hjälp med sitt plank som havererat i stormen. De har sån otur. Den stora stormen i december 1999 åkte deras terasstak av, flög över huset och landade på parkeringen på andra sidan. Stormen Gudrun i januari 2005 åkte samma tak av, och for i väg. Och nu i vinter åkte inte bara taket av. Det drog med sig regelverk och fönster (förutom planket som välte). Så nu helt plötsligt är de utan uterum. Så ljust och fint det blev i vardagsrummet då!

Åter till hunden. Min mamma brukar vara ut ett par timmar varje dag. Jag förstår varför efter att varit ute med henne i går. Varenda hund vi träffade skulle lukta och hälsa, och sedan ska mattarna prata. Men det är ju socialt. Och jag fick frisk luft. Det är inte illa.

På kvällen var vi hos Åse och Peter och åt igen. Så god mat. Mmmmmmmmmmm. Annelie och Jonas, Jessica och Fredrik och Gert var också där. Vi hade en musikquiz, tjejer mot killar. Och vi vann förstås. Har en ohälsosam tävlingsinstinkt när det gäller sånt. Sent på kvällen åkte det på lite Elvis på DVD. Peters nya hang up. - Hade jag vetat att Elvis skulle åka på i kväll, hade jag förvarnat er, sa Åse. Hon är lite trött på Elvis nu.... Underbart!

Det fantastisk är att jag märker att jag glömmer bort att jag inte mår bra när jag aktiverar mig. Okej, jag har inte samma energinivå (men vem har det i februari...) men jag mår ganska bra. Det är intressant med psyket.

Jag var hos vårdcentralen igen i fredags, märkte att min hosta var lite blodblandad och tänkte att jag måste kolla upp det. (Så trött på vårdcentralen). Läkaren var inte speciellt orolig. Han tror att mina dålig lungor beror på alla infektioner jag gått igenom. Så vi avvaktar. Jag ska tillbaks den 10/3 till min husläkare, har jag inte blivit bättre tills dess kanske man får gå vidare på något vis. Jag undrar om mitt dåliga blodtryck kan vara en bov. Vi får se. Jag hade en vilopuls på 105 när jag satt och väntade på läkaren. Suck.

Pratade också med min onkolog, i torsdags. Hon ringde mig efter att jag gnällt för min behandlingssköterska. Så hon såg till att jag kommer på en ny hjärtscint redan på torsdag. Onsdagens Herceptin bli således avbokad. Andfåddheten jag har kan vara indikation på hjärtsvikt. Och det är ju inte så kul. Men bra att jag blir undersökt. Hon sa också att hjärtsvikt pga Herceptin nästan alltid går tillbaks. Ja, det får man ju verkligen hoppas om det skulle vara så. Är det så kommer ju Herceptin att sättas ut. Där var hon noggran med att säga till mig att det inte spelar någon egentlig roll, eftersom jag redan fått 14 behandlingar. De sista tre gör tydligen varken till eller från. Fast det kan man nästan lista ut eftersom det görs en studie där vissa patienter får endast tre behandlingar och det tillsammans med tre taxotere. Jag tror inte att de, om de inte var nästan säkra på att tre behandlingar räcker, skulle riskera dessa människors liv.

Som sagt. Det är myyyyycket nu.

Var ledig idag. Men steg ändå upp ganska tidigt. Barnen skulle åka skridskor med pappan och typ 20 andra barn och några föräldrar. Jag skulle till vårdcentralen.

Först hälsade jag på hos sjukgymnasten. Det var trevligt..... Faktiskt, jag måste säga att rehabavdelningen på vårdcentralen ger ett väldigt kompetent och förtroendegivande intryck. Jag fick i alla fall tejpat högerfoten på grund av min hälsporre. Vi tejpade inte vänster fot idag. Sedan pratade vi om mina ischiasbesvär och han trodde att jag kunde ha någon liten förskjutning mellan fjärde och femte kotan som bidrog till besväret. Jag ska träffa honom nästa onsdag igen för att påbörja arbetet med det. Idag var bara drop in för bedömning av besvär och tidbokning vid behov.

När jag varit där vandrade jag vidare i lokalerna för att ta ett blodtryck. De har ett fiffigt litet rum dit man kan gå när man vill under öppettiderna för att själv mäta sitt blodtryck i en smart apparat. Det gick inte så bra. Första trycket var katastrofhögt. När jag vilat ett tag hamnade jag på ett snitt på 150/105. Det är verkligen, verkligen illa. Tog kontakt med sköterskan som direkt gav mig en läkartid. Anledningen till att jag gick dit från början var att min onkolog uppmanade mig eftersom jag hade lika högt på återbesöket i januari.

Duktig som jag är (klappar mig själv lite på axeln här) så gav jag mig direkt ut på min halvtimmespromenad när jag kom hem. Insåg att jag, när jag gick i ganska lugn takt flåsade som en normal människa som joggar. Det finns alltså en del att jobba med.

Martin kom hem med barnen. Lillebror lekte med bästisen och efter lunch gav vi oss av till Biohuset i Höllviken för att se Trassel. En jättefin animerad film. Den hade allt det där man vill ha ut av en sådan film, spänning, humor och lite romantik.

Vi hann med att handla lite böcker på bokrean också. Tänk, förr handlade jag alltid massor på rean. Men det har blivit mindre och mindre. Har nog för mycket böcker hemma nu....

Nu är det dags för kvällsmat. God kväll!

I lördags var vi hos familjen Nyqvist. De bor bara ett stenkast från oss. Deras minsting är den som min minsting kallar sin allra bästa vän. De är så gulliga små kompisar. Deras fäder är också gamla vänner och känner varandra sedan typ 30 år tillbaka, eller mer. Härligt med barndomsvänskap som håller i sig.

Temat för kvällens meny var thai. Riktigt smarrigt! Hos Nyqvistarna får man alltid god mat och väldigt gott vin.

Med på middagen var även familjerna Norén (Åse och Peter, våra grannar) och Ingvarsson (Johanna och Nils). 

 
Först var det 11 barn som skulle utfodras.


Och sedan var det dags för oss vuxna.......


Och bilderna är snodda från Johannas blogg......

Idag har jag pratat med onkologen och beklagat mig. Jag listade alla mina fysiska problem. Det blev en lång lista. Fast jag missade två grejer. Så. Nu fick de något att bita i. Min behandlingssköterska skulle ta det vidare till min doktor. Antar att hon hör av sig på ett eller annat sätt. Just nu tänker jag mest på att jag skulle vilja ha min nästa hjärtscint innan nästa veckas Herceptin.

Men det är märkligt.

Idag har nog fysiskt sett varit den bästa dagen på länge.

Har förresten satt igång med mina dagliga promenader. Jag trotsar kylan minsann. Men det är en del av grejen. Att få in frisk, kall luft i lungorna. I stället för att ställa sig på bandet på gymmet. Men oj, vad jag har dålig kondition. I går blev jag helt slut, verkligen slut. Det är som sagt något tjall med lungorna.

Underbart väder idag. Bara någon minusgrad och sol. Till och med så att några små fåglar vågade kvittra. Vi körde ner till Falsterbo för att titta på isfenomenen på stranden och bryggorna. Vackert.


Bryggan är helt täckt av is. Känns verkligen annorlunda mot på sommaren.

I stället för sand så var stranden täckt av is. Stora mängder havsis har samlats i lager efter lager uppe på stranden i ett trettio meter brett bälte. Artikel om fenomenet i Sydsvenskan.




Lilla svägerskan var väl inpaketerad

Efter äventyret på stranden tog vi en promenad i Falsterbo. Gick förbi Holken, en mysig butik med inredning och kläder. När vi insåg att vi knappast skulle få plats och fika på Kust tog vi bilen och körde till favoriten Märtas i Höllviken i stället.

Nu är jag mätt.

Jodå, jag lever.

Min sjukdomsperiod börjar väl förhoppningsvis nå sitt slut nu. I onsdags var jag åter hos doktorn. Denna gång fick jag antibiotika, Doxyferm, mot bihålsinflammation. Och det har hjälpt. Från att vara helt snurrig i huvudet, med ögonen i kors och ett rejält tryck i skallen börjar jag nu närma mig ett normalläge. I alla fall i den regionen.

Har nu jobbat en vecka igen. Det har gått bra även om jag inte är på topp. Som tur är trivs jag väldigt bra på mitt jobb, så det ger mer än det tar. Men det roliga är att mitt problem i vänsterbenet blir värre så fort jag jobbar, dvs sitter merparten av dagen.

Jag är mer än måttligt trött på denna följetong som min ischiasnerv visat sig bli. Jag upprepar ständigt för mig själv: "Jag måste gå till en sjukgymnast, jag måste gå till en sjukgymnast". Men har fortfarande inte fått tummen loss. Jag plågas hellre......

Nej, problemet är att det är så mycket annat sjukhusrelaterat hela tiden. Är det inte Herceptinbehandlingar så är det sprutor som ska tas, eller så är det en hjärtscint som ska bokas in och ett gynekologbesök. I år har jag besökt vårdcentralen inte mindre än tre gånger på grund av influensa, lunginflammation och bihåleinflammation. Så jag är liksom trött på det. Fast å andra sidan är jag trött på mitt vänsterben också.

Nu är det inte bara nerven som gör ont. Min fot domnar bort också. Och sedan helt plötsligt vaknar allt till liv och då pirrar det i hela benet, sådär som det kan göra ibland när man haft blodtillförseln strypt och sedan släpper på det. Undrar vad sjutton problemet är. I måndags var jag på massage och när hon tryckte på "fläskfilén" nere i ryggslutet var det något så in i hoppsan obehagligt i benet. Så något är tokigt där.

Avslutningsvis vill jag bara säga: "Nu vill jag ha vår".

I slutet av november åkte vi till Thailand. Tanken med resan var att belöna oss efter ett jobbigt år, bada, sola, njuta. Men ytterligare en tanke var att boosta imunförsvaret. Så att vi alla skulle uthärda en lång, kall och mörk vinter.

Det gick sådär.

Aldrig någonsin har jag och min familj varit så mycket sjuka som nu. Jag blir väldigt lätt förkyld men min killar blir mycket sällan sjuka. Själv har jag varit mer eller mindre sjuk hela det nya året. Nils blev sjuk i natt, Martin är risig, Arvid var vi hemma med förra veckan. Det har avlöst vartannat hela tiden. I praktiken sedan vi kom hem från Thailand. Nils mådde dåligt på planet hem............

Så, om inte en resa till solen funkar. Vad sjutton funkar då?