Fluffy Molntuss

Gårdagkvällens konfirmation blev ett riktigt toppenkalas med ljumt väder, lite sol, god mat och härliga vänner. Ja, vädret hade den goda smaken att hålla sig soligt och skönt. Till och med så att det gick att sitta ute. Eller halvute i tält. Konfirmanden verkade i alla fall vara nöjd med uppvaktningen.





Vi bjöd in oss lite fint hos värdparet även på söndagkvällen. Vi ville ju så gärna hjälpa till att äta upp resterna på den Italienska buffén.

Sådär ja. Nu har jag varit iväg och fyndat lite. Och helt plötsligt känns livet lite bättre. Shoppingterapi är en metod som inte helt ska förkastas.

Martin frågade vad jag skulle ha grejorna till. Måste allt vara så planerat. Man vet aldrig vilka behov som kan uppstå. Självklart måste jag köpa några gamla glasflaskor och en låda i trä för lyktor. Självklart.



Och sen vädret. Det bara fick ett ryck, blev 16 grader varmt och med uppsprickande sol. Jag for ut i trädgården och började plantera kryddor i rena farten.

Allramest glad är jag för våra vänner som har konfirmationsfest idag. Allting blir så mycket bättre när vädret är på sin sida.

Det känns lite som ett vacum. En dag som denna. Regnet ömsom störtar ner och ömsom hänger det bara i luften. Lite som ett hot som vad som komma skall.

Det är nu det är som bäst att sitta i sin favoritfåtölj, med en tjock skiva levain med bara smör och en kopp aj-aj-aj-varmt ryskt te. Som en tillåtelse om att inte behöva göra någonting.

Men ute på trädäcket står en platta med nya plantor som jag längtansfullt tittar på. Nu vill jag gräva, flytta perenner, planera och plantera om. Men sitter här i mitt mysfängelse.

Och i kväll är det stort kalas/fest för vännernas äldsta dotter som konfirmeras.

Men först ska jag ta mig ur inomhuslunken och leta fynd.


Längtan efter en blå himmel med ett litet ulligt moln är väl aldrig så stor som nu.

Allting slutar bra. Och är det inte bra än, är det heller inte slut.

Den klokskapen får vi ta del av i en härlig, varm och humoristisk brittisk/indisk kulturkrock, i filmen Hotel Marigold.

Tillbringade torsdagkvällen med min lilla mamma. Lite shopping, lite mat och lite film. Eller ganska mycket film faktiskt. Den var två timmar lång.

Vill man ha en varm och god känsla inom sig när man går från biosalongen så är filmen att rekommendera. Och Judi Dench är en väldigt, väldigt söt snart 78-åring. Precis som min mamma. Söt alltså.

Vi for ju iväg då veckan innan påsk. Hej vad det gick. Med helt ny bil och fladder i högerfoten körde jag bil som aldrig förr. Riktigt kul ute på autobahn. Men oj vad fartblind man blir. Väldigt fort.

Väl nere inkvarterade vi oss i ett fyravåningshus med 10 sovrum och ett stort allrum med kök. Eftersom vi var fyra fyramannafamiljer och två tvåmannafamiljer så funkade huset väldigt bra. Kan varmt rekommenderas.

Men nu får ni förbereda er på en bildkavalkad.


Himmelrike för den som vill fotografera avlövade träds siluetter mot klarblå himmel och alptoppar, forsande vattenfall och riktigt, riktigt fin gammal akitektur.



Härliga dagar i solen.


Fantastiska vyer från en altopp ovanför Bad Gastein.


Afterski med tyska umpabumpahits och en och annan svenska/dansk variant.

Först körde vi bil en bit. Vi åkte över en bro och körde sedan några timmar. Efter det var det dags att åka båt.



Bordershop måste man såklart besöka. Här har Patrik Teddy hittat ett gott vitt vin. Han tål inte så mycket så en flaska räcker lääääänge.



Sen körde vi ut på autobahn. Där kan man köra fort. Det gillar Patrik Teddy. Han tänker inte på säkerheten dock. Inget säkerhetsbälte. Faaaarligt!



Nere i dalen, där backarna mynnar ut, var det inte så mycket snö. Men desto mer var det uppe på berget.



Så här fin utsikt hade vi från det stora huset vi hyrde. Inte illa...



Patrik Teddy gillar att klättra. Ibland kan man behöva lite hjälp att komma ner.