Fluffy Molntuss

Skärtorsdag: Bjöd familjen Malmström på middag.
Långfredag: Var på värsta påskmyset hos familjen Gustafsson.
Påskafton: Middag hos lilla svägerskan och pojkvän.
Påskdagen: Heldag i Torekov hos fd. styvsvärmor. Kväll hos syster i Båstad.
Annandag påsk: Lunch på Bokskogens gk tillsammans med familjen Nyqvist. De små svingade lite med sina klubbor.

Förutom alla dessa sociala aktiviteter har vi färdigställt kök, rensat rabatter, planterat om tomatplantor och pelagonsticklingar, tvättat, fotat en del och solat oss lite grand. Tur att det är dags för jobb i morgon.

Vi var inbjudna till en exklusiv visning av klasserna 5a och 5b:s kreationer. Att äldsta sonen var en sådan driven designer och skräddare visste jag inte. Och dessutom en sådan rutinerad modell.

Nu är vi färdiga med köket till 99%. Så skönt att det är klart och ordningen är återställd. När det gäller groventrén som skulle bli fin entré så har det inte gått så bra. Den har gått från grov till riktigt, riktigt gräslig. Nåja. Det är förståss övergående. Den är spacklad, men inte tapetserad. Därför att målaren inte kommit. Oväntat. Nej. Men den blir nog fin när den är klar. Kan man ju trösta sig med.

Jag har längtat efter den här påskledigheten. Har ju, som bekant, så mycket att göra. Vi har en väldigt eftersatt trädgård. Idag har jag rensat en halv rabatt. Inte mycket. Men det som är gjort har blivit fint i alla fall. Utemöblerna har också fått komma ut.

I går var vi iväg hos vännerna Jennie och Anders. Där hade vi beachvolleybolltävling (det blev ett långt ord) och korvgrillning till barnen. Vi blev även serverade förrätten i gröngräset (och snodde var sin korv från de små).

En helt underbar kväll med försommarvärme. Tänk att kunna spela med bara fötter och sitta i gräset och äta. I april!

Härligt med denna värme. Men ogräset stressar mig.....


Vilket gäng! En värjer sig och en annan visar magen. Det är mina killar det!


Anton kastar sig! Allt för kampen!


Är det en fågel? Är det ett plan? Nej. Det är en volleyboll.


Hela laguppställningen men ingen boll.


Fina och härliga Annelie.


Flickorna mumsar.


Tjoho! En liten tokstolle.

Tiden bara springer iväg. Så mycket som ska göras, så lite tid. Brukar få höra att jag inte ska göra så mycket. Men jag vill ju. Jag vill jobba. Jag vill fixa till vårt hus. Jag vill umgås med våra vänner. Har märkt att jag får tydliga stressymtom. Det är inte lätt för en cellgiftsskadad hjärtpatient..........

Nu är jag i alla fall inte dödstrött, så som jag var tidigare. Fick veta att jag kunde bli det när jag trappade upp medicinerna för hjärtat. Jo. Trött var jag. Kunde lägga ner huvudet på skrivbordet och sova utan problem. Och det, det är inte helt normalt.

Men stressad blir jag. Och lite arg. Sådär som man blir när man har PMS (vilket jag av förklarliga skäl inte upplevt det senaste året). En sån där märklig ilska som när man står mitt i det och morrar, tänker inom sig att: - Nu får du väl ändå tagga ner. Och det är oftast inte människor jag blir arg på. I går var jag urförbannad på en tejprulle.

Men. Jag har kommit till insikt. Jag var först lite orolig för min hjärna. Lättirriterad och kort minne. Naturligtvis finns oron alltid där, det heter ju att det först tecknet på en hjärntumör är en personlighetsförändring. Och jag känner inte alltid igen mig själv. Men nu har jag insett att det är stress det handar om. Min hjärna kan inte hantera allt som händer omkring mig. Jag har svårt att koordinera mitt liv och de olika faktorerna som är viktiga för mig. Jag jobbar som sagt 75% och pendlar 8 mil varje dag. Jag har också två barn som visserligen är exeptionellt ocurlade (finns det som ett ord?) men som naturligtvis kräver sin tid. Sen har vi ett hus som jag vill ska vara i bra skick. Därför hittar jag alltid på dumma aktiviteter som ska förbättra interiören. Som nu senast kök och groventré. Sen älskar jag att ha gäster och umgås med mina vänner. Vill gärna då att det ska vara fint hemma och att maten ska vara vällagad. Och herreguuuuud! Nu ska man börja med trädgården också, det slapp man i alla fall i vinter.

Ytterligare en stressfaktor (och den här vill jag inte ha i mitt liv, till skillnad från tidigare nämnda) är alla besök på sjukhuset. Det tar liksom aldrig slut: Blodprov, Onkolog, spruta i magen, Gynekolog, Sjukgymnast, blodprov, Kardiolog, Kiropraktor, hämta kontrastvätska, CT, slätröntgen, magnetröntgen, vårdcentral, blodprov. Också optikern och tandläkaren ovanpå allt detta. De56

Vilken tur att jag inte har överdrivet tidskrävande fritidsintressen......

Fast jag borde ju börja träna. Denna bit är ett ständigt dåligt samvete. Jag går just nu hos sjukgymnast för att få igång min kropp. Han vill att vi tar det lugnt. Jag vill vara färdig nu!

Kom hem och hittade kallelser till CT på thorax och buk. Thorax visste jag att jag skulle göra men buk.... Den 6 maj är det dags. Så nu ska jag gå och vara nervös inför undersökningen. Och vara nervös i väntan på besked. Usch.

Så är renoveringen i full gång. Idag är första dagen och allt är som det ska vara. Vi plockade undan i går med allt vad det innebär, packa ned porslin, ta ner hyllor och skruva bort elkontakter. Och idag kom inte målaren. Som sagt. Allt är som det ska vara.

Ringde målaren nu på kvällen. Först frågade jag om allt var ok med honom. När han sa att det var så, berättade jag för honom att han ska vara klar till på fredag. Bara så att han vet. Liksom. Vår målare är en bra kille, han har gjort nästan allt invändigt spackleri och måleri hos oss och jag har varit nöjd. Men det där med att komma när det är sagt....... Vi har en kille som ska olja golven och en kille som ska fixa snickerierna. Och de väntar liksom på sin tur.

Grrrr. Men bara lite.

Var ju då äntligen hos kardiologen i tisdags. Det började dåligt men blev bättre. En superstressad läkare fick jag träffa. Verkligen bra när man ska kolla blodtryck och puls. Blodtrycket var superdåligt igen, 160/105. Eftersom det inte gjorts något ultraljud ville läkaren inte ge en slutgiltig bedömning förrän det var gjort. Men hon informerade om allt kring hjärtsvikt och att det oftast är livslång medicinering. Den vanligaste anledningen till hjärtsvikt för kvinnor är högt blodtryck. Att min far dessutom haft kärlkram och därför gjort en bypass-operation och min farbror haft en hjärtinfarkt lägger en del ärftlighet i potten. Alltså ville hon inte avskriva mig som påverkad enbart av Herceptin. Suck. Därefter fick jag vänta på ultraljud. Kände mig ganska nere. Nya mediciner väntar. Nya mediciner - nya biverkningar.......

Ultraljud gjordes i alla fall och jag fick besked direkt. Nu lät det lite bättre. Hjärtat är lite förstorat och ena klaffen läcker en aning. Läkaren sa att det såg väldigt mycket bättre ut än resultatet från hjärtscintigrafin fyra veckor tidigare. Detta faktum att det blivit en avsevärd förbättring gjorde att hon mer misstänkte Herceptinet än de andra två faktorerna. Tack och lov. Så då blev humöret bättre igen. Men mediciner slapp jag inte ifrån. ACE-hämmare och betablockerare. Jag kollade upp biverkningarna på dessa mediciner. Skulle jag inte ha gjort. Nu ska medicinerna trappas upp under en tid. Det innebär att jag ska in på sviktmottagningen med jämna mellanrum, första mötet på tisdag. Jaaaaa, men vad kul! Nu har jag två specialistmottagningar att hälsa på. Onkolog och Kardiolog. Inte illa.

Tillbringade lördagen tillsammans med syster, svåger och deras vänner. Vi såg Spamalot och åt italienskt på VESPA. På tal om Spamalot, jag säger bara Johan Glans. Det går inte att se människan utan att skratta. Underbart.

Var också inne och beställde tapeter. För nu är det dags för renovering av kök och groventré. Detta har inneburit att söndagkvällen ägnats att plocka undan i köket. För i morgon kommer målaren. Det är märkligt, hur man än gör så bokar man in målaren på fel dag. Känner verkligen inte alls för denna renovering just nu.