Fluffy Molntuss

Nu kommer ögonblicket då jag släpper sjalen och går au naturelle om huvudet. Så förbaskat skönt att slippa knyta och rätta till hela dagarna. Första gången jag var ute barhuvad kände jag mig lite exponerad. Troligen inte en själ som bryr sig om hur jag ser ut i håret. Nu glömmer jag bort att jag har en konstig frisyr. I går när det blåste kunde jag till och med känna vinden i håret. Det ni!

Här kommer hårets utveckling under de senaste tre månaderna:


En månad efter avslutad cellgift. Lite fattigt om man säger så.


Två månader. Forfarande glest och klent.


Tre månader. Nu kan man ju faktiskt kalla det hår.

Och mer ska det bli. Tror det tar ca fyra månader innan alla strån är tillbaks. Det växer inte så mycket på längden, tar nog också ett tag innan det blir någon fart på det. Har dock varit hos frisören och trimmat det på tre millimeter och det är längre än så nu. Så lite växer det allt.

Konstaterar att det är svårt att fotografera sitt eget hår, därav de märkliga vinklarna.

Ögonbryn och fransar är också tillbaks. Forfarande lite förvirrade, men de ska nog även rätta sig i ledet inom kort.

Jag ser ju ganska annorlunda ut nu, med snaggat mörkt hår. Jag som innan cellgifter hade långt blont hår. Vi var ute hos mina föräldrar tidigare i veckan för att hjälpa dem med köket. Martin steg ur bilen först, min far såg lite konfunderad ut och frågade honom, vem är det du har med dig? Tack för det! Fast å andra sidan sa jag till Martin: Vad är det för en gubbe i deras trädgård? när vi närmade oss deras tomt. Det var min far. Man får det man förtjänar.

Nästan alla Nils kompisar är i praktiken bortresta i Hällevik på fotbollstjofräs. Eftersom Nils är notorisk fotbollsmotståndare kan det lätt bli lite tomt. Men han har upptäckt att vi har en skejtpark inte så långt härifrån. Så nu tillbringas dagarna där. Härligt att vara ute, få nya bekantskaper och röra på sig. Det är inte bara skateboard som gäller, det är allt på hjul; kickboard, skateboard, longboard, waveboard och hederliga rullor.

Eftersom det stora barnet sällan fastnar på film kommer här en lite mindre skejtare (såklart):


Han poserar snyggt i alla fall

Strålningen är klar! Ytterligare ett moment att bocka av. Ska på ett återbesök hos sjuksköterska nästa fredag.

Här har det snickras må ni tro. Jag har slutfört projekt jättespalje. Lite bökigt att bygga när längden är drygt fem meter, men nu är den klar.


Plockepinn av den lite större typen. Först skulle det mätas och sågas lite......


Snickellisnick så har vi fått fram ett trevligt rutmönster. Observera den välmående gräsmattan.


Och vips så satt den fast i muren, bemålad med järnvitriol och klängd på av ett blåregn och murgröna, som förhoppningsvis fortsätter klättra och klänga.

Var inne på strålning idag. Och i morgon sista!!!!!!!

Fick också Herceptin idag och mådde lite bättre efter det än vad jag brukar. Kanske är så att man vänjer sig, eller så hade jag bara inte tid att känna efter.

Byggde en spaljé i helgen. Den ska sitta på muren och på den ska det klättra murgröna och blåregn. Idag målade jag den med järnvitriol så att den ska bli sådär slitet grå.

Medan jag målade fixade min lilla svägerska (vår inneboende...) maten. Skönt att sätta sig vid dukat bord, med maten klar.

Efter maten tog vi en tur till golfbanan.

Förresten. Jag vill tacka för presentationerna som kom in när jag undrade vem som läser här. Roligt att läsa om er också!!! Tack, tack!

Firade att det äntligen blivit semesterdags för familjen med en liten sammankomst för våra vänner. Full rulle och hög musik (förlåt grannarna) och mycket bubbel att dricka. En härlig kväll.


Glada semesterfirare


Och vissa klädde verkligen upp sig.....


Lite dans (dock ej på något bord för ovanlighetens skull)


Sådana här närbilder brukar inte uppskattas av objektet...


Kärlek....

Skulle varit klar med strålningen i tisdags. Suck. Nu blir jag klar kommande tisdag i stället. Maskinen har havererat och lagats och i och med att det blivit dagar utan strålning får jag en tilläggsdag. Men, men. Nu är det bara två gånger kvar. Det är först denna sista vecka som jag verkligen märker av biverkningarna. Har blivit röd, och stel och tror att jag är lite tröttare. Fast å andra sidan har det varit full rulle hela veckan och då är det inte så konstigt om jag blivit trött.

Ringde ner till strålningen för att höra om maskinen åter var brukbar. Det var den inte. Och felet är så stort att det inte blir någon strålning i morgon. Skit också. Det innebär att jag måste åka in varje dag nästa vecka. Grrrrrr.

Arvid har massor med låtsasmat, porslin och kastruller, en Briospis och andra kökssaker. Han har också kundvagn, kassamaskin och kundkorgar. Han gillar att leka affär bland annat. Av någon konstig anledning leker han nu med sina saker tillsammans med en tioåring (Nils) och en nioåring (Alfred) som med stor ambition engagerar sig i leken.

Vem säger att killar bara leker med bilar......

Och så ringer de från strålningen för att berätta att de har problem med maskinen (idag igen) och ber mig ringa innan jag kommer in (så att jag inte gör det i onödan). Åh, vad jobbigt. Det bara skjuts framåt. Förra måndagen var detg samma grej, därför lades ett tillfälle till på slutet. Skulle varit klar nu på tisdag, sedan blev det på onsdag. Ska det bli torsdag nu.....

Ska till Zita för ett sista healingtillfälle i eftermiddag. Håller tummarna för att maskinen är klar när jag är färdig hos henne.

Jag blir så trött på mina naglar. De har ju som bekant lossnat ner till lite drygt hälften. Någon av dem har jag fått riva bort där de lossnat, övriga klipper jag jättekort. Nu vet jag hur det är att vara nagelbitare av det mer extrema slaget. Visste faktiskt inte vilken funktion naglarna hade innan jag förlorade dem. Det går inte att plocka upp små saker till exempel. Kämpade länge med en spagett (en decimeter lång spagettibit) som ramlat ner på golvet. Det gick till slut, men jag fumlade mycket och länge. Det går inte heller att peta näsan. Attans.

Idag: Strålning nr 21. Fyra stycken kvar. Ska bli väldigt skönt att slippa åka in varje dag.

Är förvånandsvärt bra i huden. Har blivit "solbränd" men inga blåsor eller klåda. Är stel i operationsområdet, läkningen får på något vis börja om igen med stelhet, inflammation, ömhet och en aning svullnad (kan ju bero på en viss viktuppgång). Men som sagt, ingen större fara. Dock märker jag att det är svårare att ligga på höger sida. Hamnar jag fel blir det ömt. Är liksom öm i hela revbenspaketet, runt om. Även i musklerna. Ska träffa strålningsläkaren på måndag, får fråga henne om det då.

Idag ringde de från Lydiagården för att meddela att jag fått plats vecka 36. Det ska bli en intressant upplevelse. Har hört mycket gott om denna rehabiliteringsvecka. Speciellt om maten.... Ska vara väldigt god. Och Pirjo ska visst vara något alldeles speciell. Nu hoppas jag på att Göteborgs-Annika också kan få plats samma vecka så att vi kan odla vår nya bekantskap.

Fick brev från min onkolog idag. Hon skriver att hjärtfunktionen blivit en aning sämre men har fortfarande god funktion över normalvärdet. Jag ska göra en ny undersökning om tre månader.

Är väl inte så oroande tror jag. Nog.

Jag har ganska många besökare. Jag är nyfiket lagd.

Frågan är alltså: Vem är du? Varför läser du här?

Du får gärna vara anonym men berätta gärna hur och varför du hamnade här.

I måndags kväll träffade jag mina bröstsystrar Annika och Elisabeth. Jag mötte upp Elisabeth på sjukhuset där hon satt med dropp och fick Herceptin. Sedan var vi på NoaNoa en sväng medan vi väntade på Annika som checkade in på hotell. Annika är skåning men bor i Göteborg. Vilket härligt möte. Elisabeth och jag har ju träffats en hel del, men det är första gången vi träffar Annika. Men det känns om vi kännt henne alltid. Vi åt middag på Indian Side. Proppmätt. Och pratade och pratade. Det här är två tjejer med bröstcancer som precis som min är av det allvarligare slaget. Det är så skönt att ventilera känslor och mående.

Tack tjejer, för en fantastisk kväll!

Söndag lunch tillbringade vi hos min syster i Båstad där vi firade min mammas 80-årsdag (som egentligen är idag). Vi fixade maten och allt min lilla mamma behövde göra var att frakta dit sig själv.

Värmen var så påtaglig igår att vi valde att sitta inne och äta. DÅ är det varmt!

Som vanligt hade jag glömt kameran men det här kassa fotot lyckades min mobil prestera.


Mamma, även känd som "80-åringen"

Om ni hör ett högt och gällt NEEEEEJJJJJ från Limhamnstrakten är det bara min kära moder som precis sett att jag publicerat en bild på henne på nätet.

NÄr vi kom hem på söndagkvällen var det raka spåret in till grannarna för fotbollstittande. Jag stannade i säkert tio minuter tills jag insåg att jag inte orkade med att glo på några snubbar som sparkar på en stackas boll. Jag gick hem och såg på en ganska dålig film.

Ja, man får ju vara lite om sig och kring sig. Kan man slippa laga mat så är ju jag väldigt tacksam. Vad gör man då? Jo, man ser till att vara bortbjuden både till lunch och middag på helgen. Perfekt!

Lördag lunch var vi hos Arvids bästa kompis Victor. Hade ju hans familj på middag härom veckan och blev minsan bjudna tillbaks nu. Mycket trevligt. Halv sju var vi hemma igen för att gå vidare till nästa ställe. Våra vänner Martin och Maria är hemma från Thailand och bjöd på middag i sitt lånade hus på promenadavstånd från oss. Så trevligt att träffa alla som var där. Att sedan maten var underbart god gjorde ju inte saken sämre. Det blev en kväll av galenskap och mycket rött vin.

I fredags träffades vi i familjen Nyqvists sommarvilla. Ja, deras badhytt då alltså. Lite grill, bad och trevligt umgänge. Älskar allt som är spontant och härligt oplanerat. Blir ofta så bra då liksom.




Flickorna. Karin hade druckit för dåligt med vatten under dagen. Så hon blev lite oskarp på bild.

Efter strålning for jag och mina små pojkar till stranden igen. Vi åkte, precis som igår, till Falsterbo där Karin och Kalle har badhytt. Blev servad med brassestol även idag.

Han även med lite shopping idag. Gick som av en händelse förbi KappAhl innan idag. Hittade ett par bra, väldigt billiga solglasögon där. De hade 25% på badkläder så jag tog mig en titt. Hittade en baddräkt som jag kan gömma fettet i. Men det som var så bra var att det finns möljlighet att peta in protesen i BHn. Lycka. Jag slipper köpa svindyra badkläder. Blev helnöjd med mitt inköp.

På väg hem från stranden idag åkte jag inom Holken i Falsterbo. De har massor med fin inredning men även kläder. Och minsann, de hade ett väldigt bra sortiment av kläder från både Culture och Pulz. Lycka igen. Så jag shoppade på även där. Jag behövde verkligen handla lite kläder. Även om jag idag bara väger 4 kg mer än vid cellgiftsstart så har jag ändå en hel del kläder som sitter för tight.

Nöjd.

Och förresten. Nu är antalet gånger kvar på strålningen ensiffrigt.
Idag på strålningen ställde de några frågor om min status.

- Hur ont har du? - Eh.... ont? Jag har inte ont.
- Är du mycket trött? - Eh.... trött? Nej, inte ett dugg. Tvärtom. Jag mår skitbra!

Det verkar som att lika dåligt som jag mådde av cellgifterna (och alla ovanliga biverkningar jag fick) lika bra mår jag av strålningen.

Jodå. Igår var jag hos frisören och klippte mig. Det är sanning... Min frisör tog tremillimeterstrimmern och körde över huvudet för att bli av med det frissiga tråkiga håret som hittills växt fram. Ska köra ett varv igen om sex veckor igen, så att jag är fin inför jobbstarten.

Jag har förresten fått både ögonbryn och fransar. Lite sidådär med stuket på dem, men de finns där. Av någon konstig anledning mer på vänster öga än höger. Märkligt.

Mina naglar växer och frodas och det är härligt varje gång jag kan klippa bort de döda bitarna som växer fram. Jag fick höra att det inte var så vanligt att naglarna lossnar, men de jag känner som fått taxotere ser likadana ut som jag. Nu har jag flera millimeter frisk nagel längst ner vid nagelroten. Det ska bli skönt när de växt ut helt. Jobbigt när man fastnar med naglarna och liksom bräcker dem utåt. Gör skitont. Milt sagt. Har också kommit in lite skräp under dem. Som vägrar komma ut. Så jag målar dem. Det man inte ser har man inte ont av.

Idag var årets första riktiga stranddag. Jag är nog ingen strandmänniska direkt men det är mysigt att sitta i en brassestol med sina kära väninnor, knattarna leker nöjt med sina vänner och det svalkar lite i blåsten. Jag lyckades också bränna mig lite, inte så farligt men är lite röd på de ställen jag inte lyckades få solskydd på. Solade i kortärmad tröja, eftersom jag inte vill exponera strålningsområdet för sol, samt av den mycket enkla anledning att jag ännu inte skaffat mig någon bikinitopp. Jag kommer att se rolig ut på strålningen i morgon, med liksom en inbyggd beige tröja på brun kropp.

Vad hände med förra veckan? Den liksom bara sprang iväg.

Min syster och systerdotter var nere på besök. Vi satte igång med projekt Kök ute hos mina föräldrar. Mycket jobb och slit med det. Men bra blir det nog. Just nu är målaren fullt sysselsatt med att måla allt. Golvet är beställt och luckorna likaså. Det blir nog väldigt bra i slutändan.

Martin har varit iväg på sin årliga lååånga golf-weekend med grabbarna. Mycket golfspel, sprit och trams. Men de har nog roligt eftersom detta är 15:e året i rad som de åkt iväg.

Jag för min del åkte upp till min systers (ja, jag fick inte nog av henne) sommarställe i Båstad över helgen. Mina småkillar låg i blöt där i dagarna två. De har ju pool där..... Och i gårkväll kom vi hem. Allesammans.

Idag har jag varit hos den tråkiga Kiropraktorn. Jag har också fått Herceptin (mår alltid lite ruggigt av den) och inte blivit strålad. Alltid problem med den maskinen, så jag fick vackert gå hem igen. Hoppas innerligt att den fungerar i morgon.

Min son: Filosofen

Jag ber honom städa undan i lekrummet. Stor katatstrof, slänger sig på golvet. Och då. Då kommer det filosofiska uttalandet som lyder:

"Jag lever bara för att städa, jag städar bara för att leva."

Okej....???

Sedan kommer en lång harang om hur han kommer att få städa hela livet, ända till han dör. Ja, tänker jag, om du gifter dig med en klok kvinna så......