Fluffy Molntuss

Så har jag varit inne och fått min dom. Hos den mycket trevlige doktorn.

Så här är det:

Vid operationen tog de bort tre tumörer, 40 mm, 15 mm, och 8 mm stora. Tumörerna är agressiva. På en skala 1-3 ligger de på 3. Inte så bra alltså. MEN positivt är att de är hormonberoende.
Det plockades även ut 16 lymfkörtlar. Av dessa var 6 smittade.

Vad innebär då detta:

Jo, jag kommer att bli kallad till onkologen för att sätta upp en behandlingsplan. Jag kommer att få cellgifter i sex omgångar med tre veckors mellanrum. När detta är klart kommer jag även att strålas under fem veckor, fem gånger per vecka. Efter detta ska jag gå på antiöstrogent läkemedel i fem år. För att ta bort hormonet som tumören närt sig på. Jag har inte fått svar på HER3-provet (eller var det HER2....hm).

Jag ska också skickas på skiktröntgen på buk och bröstkorg för att utesluta tumörer på lever och lungor, samt en skelettscint för att se att skelettet klarat sig. 

Jag lyckades också tigga till mig en skiktröntgen på huvudet. Hoppas att de inte hittar mer än en hjärna då.

To be continued.....

Hänt  sedan sist: Fått ett nytt bröst, och sedan blivit av med det igen.......

Det lät dramatiskt va?

Haft en jobbig vecka. Mycket sociala grejor, tjoho vad vi ska vara mysiga och lyckliga på julen! Men jag har varit superförkyld, trött, mensig och jättesvullen där mitt fd bröst satt. Men allting går.... (med våld och vaseline, som det fina gamla uttrycket heter).

Och nu till om mitt återuppstådda (heter det verkligen så?) bröst. Det är tydligen så att när man gör en sådan här operation där man skär av olika lymfbanor så läcker det ut lymfvätska i sårområdet en tid efter. Det är bland annat denna vätska som hamnar i dränet som jag blev av med för en vecka sedan. Under veckan som gått nu har jag fått en större och större svulnad av just denna lymfvätska. Sårområdet som sträcker sig från själva bröstområdet och lika mycket på sidan bak mot ryggen till, fylls då på. Om jag tryckte på området vid sidan i höjd med överarmen kunde jag idag putta fram vätskan så att ett helt nytt bröst bildades. Idag hade jag så mycket vätska att det blev lika stort (eller litet) som det vänstra.

Men så idag hade jag ett litet möte med sjuksköterskan. Hon tog fram stora tjocka nålen, sprutan och ett hederligt gammaldags litersmått i rostfritt, körde in nålen och började suga ut vätskan. Totalt mätte vi upp sex deciliter vätska. Ett helt nytt mått att ange sin bröst storlek. I affären: Jag vet inte om jag har a eller b-kupa men ungefär sex deciliter. Hm. I vilket fall som helst var det gudomligt skönt att bli av med denna äckelvätska. Har fortfarande lika ont i området och i armen men smärta är mer ok än denna starka obehagskänsla jag haft i en vecka. Det tråkiga är att jag förmodligen måste tappas igen. Det fylls på igen, men förhoppningsvis inte lika mycket. Martin anmärkte på mitt humör när jag kom hem från sjukhuset igen, ja, att det var väldigt mycket bättre.

Annars är det nu mest städa, plocka, fixa hemma. Har inte varit så aktiv på sistone och alla julklappar måste in på något ställe. Måste göra en omfattande omorganisering av Arvids rum i morgon så att vi kan få in allt Lego och Playmobil. Det är bara att inse att leksaksspisen, plastgrönsakerna och minikundvagnen från Ullared (!) har gjort sitt. Observera att vi inte själv varit på Ullared, det är fådda grejor liksom.....

Vi gjorde ett dåligt köp igår. Skickade iväg Martin att köpa en 46 tums LED TV. Han släpade hem den, satte upp den och vi fick en chock. I vårt vardagsrum, med de avstånd vi har från där vi sitter till skärmen, var TV-n katastrofstor. Så det var bara att packa ihop eländet och skicka tillbaks den till Siba. Och här fick ni ett tips på hur man sparar 15.000 kr på bara en timme.....

Nu har ni hört mycket om äcklig vätska och så. Ska nog sova lite nu tror jag. I morgon bitti ska vi till banken och se över vårt sparande (!).

Det är många som undrar om bröstcancer, hur den upptäcktes osv. Så jag återkommer med en sammanfattande beskrivning längre fram. På onsdag är det läkarbesök som väntar och tänkte återkomma med det då. Har förhoppningsvis fått min behandlingsplan då. Ångest med ett väldigt stort Å. Men är tacksam att jag slipper vänta länge på besked.

Godnatt!

Idag blev jag av med dränaget. Hallelujarop! Det innebär att jag kan duscha på riktigt och att jag slipper få hjärtat i halsgropen varje gång jag råkar dra i slangen lite för mycket.

Men man ska aldrig ropa hej, det kan vara så att det nu kommer att läcka lite bredvid i stället. Och den stora frågan då är: Vilket är bäst, slangar inkörda i kroppen eller trosskydd i bh-n? Nu var jag lite äcklig va? Förlåt....

Nåväl, jag är alltså utskriven på riktigt, inte längre på permission. Som en obligatorisk del av utskrivningen är att man får stå framför spegeln utan förband för att insupa den skönhet som möter en. Det ser faktiskt för djälvligt ut. Det är ju inte bara så att den sidan av bröstkorgen inte längre är konvex. Den är ju för sjutton konkav! Lägg till det ett ca 30 cm långt ärr. Mmmm, Victorias Secret nästa. Kan behöva extrapengarna.

Men jag mår ju faktiskt bra nu. Jag låtsas att jag är frisk. För jag har ju inga cancertumörer längre. Den 30 december smäller det. Måste jag få mer behandling eller räcker det för nu? Jag hoppas på det bästa men förväntar mig det värsta.

Godkväll

Nu måste jag verkligen tacka alla som ställt upp så in i bomben. Skickat SMS, ringt, lagt härliga presenter i brevlådan, hämtat barn på dagis, passat barn och bara liksom funnits där.

Undrar vad jag gjort för att förtjäna såna fina och omtänksamma människor omkring mig?

TACK!

I torsdags, den 17 december, bar det av till sjukan för att operera bort mina elaka små tumörer (och hela mitt stackars lilla bröst). Snabbt gick det. Skulle vara inne halv sju. Tjugo i åtta kördes jag ner till operation. Det gick så fort att jag inte hann njuta av de lugnande tabletterna.

Naturligtvis var jag tvungen att ursäkta mig nere på operationsavdelningen för att gå och kissa. Ja, man vet ju inte när man får chansen igen. Operationen tog ca två timmar. Kvart i elva vaknade jag och efter en stund fick jag gå och kissa. Mycket tjat på sköterskorna om att kissa..... Vid 13-tiden var jag tillbaks på min avdelning och sov vidare några timmar och vaknade med jämna mellanrum av dörrens knirrande och knarrande.

Framåt kvällen fick jag en kamrat på rummet. En helt underbar dam, 65 år, med exakt samma problem som jag. Så vi hade riktigt trevligt ihop. Dagen efter gaddade vi ihop oss för att få lov att åka hem. Och det fick vi. Båda två mådde så bra.

Jag går inte på smärtstillande. Fick lite morfin (eller vad det nu var) när jag vaknade vid elvatiden men sedan bara lite Panodil. Och det behövs knappt. Skönt. Men sjukgymnastiken får jag inte komma ifrån. Är såååå öm och stel i armen. Har tappat känseln i övre delen av armen och ärren drar. Men om jag sköter min gymnastik kommer armen att bli så gott som ny igen.

Just nu väntar jag på att bli av med dränaget. Det går en slang från sårområdet ner i en påse. Varje dag väges innehållet för att se om man kan ta bort det (det ska alltså inte vara så mycket i påsen). Två deciliter producerades igår och lika mycket idag, så, spänningen är olidlig inför morgondagen. Ska jag bli av med äckelpåsen? När dränet dras läggs förbanden om och sedan kan jag duscha på riktigt. Inte liksom tvådelat som idag. Från bröst och uppåt. Från bröst och nedåt. Men jag måste erkänna att jag bävar för att se mitt ärr. Nej, kanske inte ärret i sig utan snarare det som saknas. En dag i taget, en dag i taget....

Träffade läkaren igår. Han berättade att operationen utförts som förväntat. Tumörerna hade varit lätta att ta bort, inte växt in i muskeln. Han hade ju också plockat bort fettkudden med körtlar i armhålan och han kunde rent visuellt inte se några förändringar. Det betyder ju inte att allt är bra med körtlarna men jag känner ändå ett litet hopp. Jag ska på återbesök den 30 december redan. Och det är också då jag får reda på efterbehandling. Ska det bli så att jag ska starta en ny trend till våren (rakat) eller måste jag fortsätt slinga mig var sjätte vecka? Vi får se, vi får se.

To be continued

Idag skördade vi sallad från vårt lilla land. Där finns ännu både olika sorters sallad och purjolök. Och samtidigt julpyntar vi. Knasigt.



Annars är helgen fullt inplanerad med fix. Vårt vardagsrum börjar bli en följetong nu. Men nu närmar vi oss slutet. Idag har vi latexfogat lister, målat terassdörren allra sista gången och börjar få ett beboeligt rum. Vi skulle ju ha en fin mönstrad tapet på en vägg. Den väggen blev rollad vit. Har ingen som helst aning om vad vi ska ha. "Färg", säger Martin. Ja, men i vilken form. Nåväl, inte världens undergång bara att vi velar om tapet. Om vi faktiskt åkte och tittade på tapeter tror jag att vi kunde vara en bit på väg. Men vi kommer aldrig iväg. Finns ett visst motstånd här märker jag.

Ikväll blir det Indisk mat och film "Flickan som lekte med elden", tack för det lånet Karin och Kalle.

Trevlig helg!