Fluffy Molntuss

Upp tidigt idag och in till sjukan för min andra dos Herceptin. Jag ska ju få detta sjutton gånger, var tredje vecka nu i ett år, så det är bara att vänja sig. Det gick i alla fall bra. Blodtrycket skötte sig. Vidare till Mobilia för inköp av blommor och sedan hem för lunch. Eftermiddagen har jag tillbringat i sängen. Måste verkligen vila inför kvällens valborgsfirande. Nu är det dags för piffning.

Idag gratulerar vi förresten min syster!

Vem ska vinna "Drömmen om Italien".

Själv är vi patrioter. Och håller den skånska fanan högt...... :-)

Efter femte dagen händer något. Det tar fem dagar för giftet att gå ur kroppen, och återhämtningen börjar. Det är ett skönt delmål, att bli av med gifterna och få lov att läka ihop igen. Jag har haft ganska mycket smärtor i framför allt lederna i höfter, knän och fötter denna gången. Det gäller att stoppa i sig värkmedicin med sex timmars mellanrum, annars känns det av. Jag kommer aldrig ihåg att ta tabletterna i tid vilket gör att ontet sitter i ett tag. Men det går att överleva.
Jag lider fortfarande av mina slemhinnor, snorig, hostig och sliten i halsen. Det är bara att köpa läget. Fyra veckor till, sedan läks det på riktigt. Om fyra veckor är varje förbättring ett steg mot ett friskare liv, det ska inte längre bli bättre för att brytas ner utan bättre för att bli..... ännu bättre. Jag lider mest av att leva i ett töcken, min hjärna är inte riktigt klar, och jag tycker att jag ser konstigt. Men ge mig några dagar till, så blir även den biten uthärdlig.

Jag längtar efter vårt sociala liv, satt igår och fikade med Annelie en stund på eftermiddagen och det blir så påtagligt då. Hur mycket jag saknar vårt spontana sätt att umgås med folk. Nu vågar jag inte lova för mycket för allt handlar om dagsform. Sommarens kalender har börjat bokas upp, jäklar vad jag ska umgås med folk i sommar. Jag ska tvångsgrilla med alla bekantskaper.....

Nja, mår sådär bra efter senaste behandlingen. Ja, det går ju inte att jämföra med de första fyra som gjorde mig helt utslagen, nu mår jag mest som efter en kraftig influensa. Ont i kroppen, tung i skallen, och fortfarande snuvig och smakförlust och lite sliten i halsen. Uthärdligt, men tråkigt såklart.

Har spenderat eftermiddagen med lilla grannen. Hon drog ut mig på en liten sväng (med betoning på liten), köpte mig en korv hos grillen och sedan köpte vi med oss fika hem. Så skönt att umgås lite.

Annars har helgen förlöpt väl. Min duktiga man har gjort klart trädäcket, rent och fint, samt tvättat utemöblerna. Så nu kan utesäsongen få lov att sparka igång på riktigt. Satt två timmar i solen tillsammans med Jessica och snackade, så jag är i alla fall inte blek. Snart ögonfranslös, men inte blek. Alltid något.

Oh herregud, vilka värmevallningar. Klimakteriet har satt in. Eller inte. Beror nog på kortisonet. Har i och för sig farit runt som en galning här hemma så det kan ju ha sin del.

Har haft rena födelsedagen här hemma idag. Först fick jag blommor på eftermiddagen som jag berättade om tidigare och nu när jag tog in posten låg det en överraskning från Vivi (det blir Martins ingifta faster). Så himla gulligt att tänka på mig.

Jag blir så rörd av all denna omtanke, hälsningar, presenter, blommor. I mitt fall har jag insett vilket fantastiskt nätverk jag har av familj, vänner (både gamla och nya, nära vänner och bekanta), min egen släkt och min ingifta släkt. Det som imponerar mig är att folk är så orädda för att skicka en hälsning, att höra av sig. Jag har hört talas om de som förlorat vänner, folk har vänt på klacken när de mötts på gatan, just för att de inte kan hantera att möta någon som har en allvarlig sjukdom, eller kanske förlorat någon närstående. Jag inser att jag är lyckligt lottad, för jag har en helt motsatt upplevelse, vilka fantastiska empatiska människor jag omger mig med.

Sitter här lite lätt groggy, men glad ändå. Nu är 75% av behandlingarna avklarade.

Det gick smidigt idag, var klar med infusionen halv tolv då jag sedan fick ett halvtimmeslångt samtal med min läkare. Lite prat om prognoser, hon vill inte direkt ge något tal men kan räkna ut att det är bättre än 50% och sämre än 75%. Fast egentligen är det inte intressant eftersom som jag har bestämt mig för att fixa det. Eller hur?

Vi pratade också om mina äggstockar, de ska ta upp till diskussion hur vi ska hantera dem. Om de ska opereras bort, då får jag ett bestående klimakterie, vilket kan vara lite tidigt. Det kan finnas en vinst för mig och min kropp, menade hon, att efter dessa fem års medicinerade med antiöstrogent läkemedel låta kroppen gå tillbaka till normalt fram till det naturliga klimakteriet som ju faktiskt kan dröja 10 år. Ett annat sätt att sätta äggstockarna ur spel är genom en injektion. Detta ska i alla fall tas upp och diskuteras.

Sen var det lite allmänt snack om bivekningar och mående.

Efteråt gick Martin och jag åt lunch, och sedan tog jag en tur i butiker, hälsade på Johanna på Baltzar barn. Var också nere till Carl M Lund, de som arbetar med peruker, för att se om de fått in en ny trevlig buff till mitt huvud. Det hade de inte.

Sen har jag farit runt här hemma, mycket som ska hinnas med innan jag, på söndag, kommer att hamna orörlig i soffan med endast aktivitet i den högra handen som zappar på fjärrkontrollen.

Fick blomsterbud med jätte vackra blommor från Helene och Magnus, så gulligt, så frächt med lite färska blommor.



Nu håller vi tummarna för en fin helg. I morgon är planen att inviga den nyinköpta högtryckstvätten. Ja, så att andra halvan av trädäcket också blir tvättat. Måste ju vara fint till nästa helg då jag i min enfald tänkte att vi skulle sitta ute när vi firar Martin.

Fick ett samtal från min bröstkirurg idag. Jag var ju på magnetröntgen i måndags för att se att det inga dolda tumörer uppehöll sig i vänter bröst och att inget nytt dykt upp på höger sida.

Inga förändringar över huvud taget, inte ens cystan jag punkterade i november på vänster sida hade kommit tillbaka. Man kunde se ärrvävnaden från operationsområdet på höger sida.

- Det är egentligen din läkare (onkologen då) som ska ge dig beskedet men nu satt jag med det framför mig och tänkte att jag ringer. Det kan ju vara roligt för dig att veta att allt var bra, sa han.

Trevliga karl!!!! Har bara gott att säga om honom. Inte nog med att han är en erkänt skicklig kirurg, han kan sätta sig in i patientens oro och behov.

Efter att ha blivit riktigt sjuk har jag nästan bara gott att säga om vår sjukvård. På tre dagar får jag alltså ett besked på en magnetröntgen. Samma dag som jag, blev ytterligare sju patienter röntgad. Varje röntgenomgång blir 1000 bilder. Detta ska sedan granskas av en läkare. Tre dagar senare får jag alltså besked från min kirurg. Imponerande. Sen finns det de som sitter och håller på besked, som när jag skulle få mitt allra första, och det är ju klart inte bra. När jag gjorde alla spridningskontrollerna fick jag besked efter fyra dagar, ett underförstått besked egentligen efter tre. Och då var det en lördag och söndag emellan. Också det, imponerande.

Nu har även lille Disco fått gå till hundhimlen. Hoppas han får roligt tillsammans med Blixten som åkte dit för ganska exakt ett år sedan.

Nej, det är inte våra hundar utan Lindas. Linda är min svägerska som brukar vara mycket hos oss. Känns konstigt att hon inte har en endaste liten vovve kvar nu. Men allra konstigast är det för Linda som levt med dessa gossarna i 13 respektive 11 år.

Hade en intressant upplevelse idag. Jag var inne på sjukhuset och gjorde en magnetröntgen av mina bröst (eller det som finns kvar). Först fick jag en kanyl i handen där det under undersökningen ska sprutas in kontrastvätska. Sedan fick jag lägga mig på en brits med hål för ansiktet (ungefär som hos massören) sedan var där ett hål för vart bröst också. Väl på plats blev jag inskjuten i ett magnetiskt rör och sedan uppkopplad med en slang till kanylen i handen. Jag fick också kombinerat hörselskydd/hörlurar för att skydda öronen eftersom det är ett väldigt oväsen under själva röntgen. Konstigt det där, att det finns ett jättestort magnetiskt rör i ett rum. Ett rör som drar till sig allt av metall som bara är i närheten. Och där ska man ligga.

Nu väntar jag bara på besked från min trevlige kirurg som skrivit remissen. Ja, och håller tummarna att där inte finns några konstigheter.

Tänkte att jag skulle variera mig lite. Så veckan som kommer ska jag inte vara cellgiftssjuk utan vårförkyld. Eller vrålförkyld om man ska skoja till det lite. Hatar förkylningar intensivt, kanske för att de dyker upp så ofta i mitt liv.

Annars är det fix-och-pyssel-helg. Jag gör som vanligt inte så många knop, medan Martin springer omkring i sina Fristads-byxor.

Den förbaskade högtryckstvätten la av efter att han lyckat få rent halva trädäcket. Störigt. Men tvätten blir väldigt bra, ser jättefint ut. Det var ju fem år sedan vi la däcket. Just nu sätter han upp en ny grind. Mycket fix. Men han har fortfarande inte lagt på mina sommardäck. Illa, mycket illa.

Jag har nyss varit en sväng på Mobilia. Letat efter en scarves att ha på toppen. Vi lärde oss knyta med scarves i fredags på kursen och nu vill jag ha lite variation. Även där. Blev jättefint att knyta som de lärde oss. Problemet är att bästa scarvesen är sådana som inte är moderna längre, i bomull, lite krinklade, 40 cm breda och 160 långa ungefär. De var ju supermoderna för några år sedan men mina har jag slängt ut. Varför har jag sådan städ och slängnoja....? Nåja, jag hittade en blommig historia som är helt rätt i formatet. Vi får se om jag vill gå med blommig knopp. Blomknopp (vitsigt såhär på våren).

Nej, nu får jag ta och klippa i en perenn. Och sen har jag ju köpt fika med mig hem.

Jamen det var ju en annorlunda mixad rubrik.

Igår var det dags för mitt deltagande i smink-kursen Look Good, Feel Better, som mottagningen anordar. Det var ju lite småtrevligt puttrigt sådär. Jag var inte jätteimponerad om jag ska vara helt ärlig, men det gav lite inspiration. Och dessutom fick vi hem en fin vit neccesär med massor med produkter från Vichy, Dior, Maybeline och L'Oreal. Allt smink som behövs samt all rengöring och ansiktskrämer. Alla dessa produkter doneras av kosmetikaföretagen, och det är verkligen inte några skräpprodukter. När jag satt där slog sig en dam ner bredvid mig, Gudrun, granne till mina föräldrar. Jag visste att hon också hade fått bröstcancer men det var ju lustigt att hon skulle dyka upp här. Verkligen trevligt. Tänk, hennes barn har jag suttit barnvakt för många gånger och nu är de mellan 30 och 35 år. Vad säger det om min ålder......

Jag blev rejält trött av att ta mig iväg sådär en hel eftermiddag. Som sagt, ingen ork i denna kropp och sedan blir jag dessutom hysteriskt hungrig. Jag är som en gravid. Inte hungrig, inte hungrig och sedan helt plötsligt, hungrig och ge mig mat nu!!!

På kvällen fick vi middag hos familjen Gustafsson (Fredrik och Jessica alltså). Det blev dags för årets första grillade fläskfilé. Väldigt gott. Det är bra med vänner som man kan bjuda hem sig till. Alla var trötta så vid halvtolv tog vi oss hem. Så underbart att bara behöva ta en kort promenad och så är man hemma. Vi har det så bra som har så många vänner som bor praktiskt taget grannar med oss.

Idag är Arvid på kalas hos Svante, kalaset slutade två och han är fortfarande kvar där, klockan har blivit fem nu och det börjar väl bli dags att ta hem honom. Gick ditt för att hämta honom vilket resulterade i fika och snack med Karin och Johanna som också var där. Men jag fick vackert gå hem igen utan barn.

Ännu inga planer för kvällen, vi får se vad som sker. Martin har påbörjat tvätten av trädäcket. Tar en jäkla tid, men sedan är det ett stort jäkla däck också. Det är så mycket som jag vill göra. När jag vaknar på morgonen känns det som om jag kan göra allt och hur mycket som helt men när jag sedan reser mig upp orkar jag ingenting. Definitivt inget trädgårdsarbete som är det som hägrar mest. Tittade på ett gammalt avsnitt av Tinas Trädgård och blev inspirerad till att anlägga rabatter kring den nya friggeboden. Men det enda jag kan är att planera och peka, defintivt inte bära och gräva och det finns ju gränser för hur mycket Martin orkar med. Faktiskt.

Ja, också var det ju vinterdäcken också. De skulle ha åkt av i torsdags. Det gjorde de inte. När jag körde in till sjukhuset igår var det poliskontroll vid Mobilia. Vet inte om det var däcken de kollade, mig plockade de inte in. Men det vore ju sjutton också om man skulle få böter. Hade de plockat in mig hade jag kört cancerkortet. Jag var ju faktiskt på väg till sjukhuset........

Som sagt, i tisdags kväll skickades Martin till Apoteket för att hämta liiiite mer effektiva värktabletter. Jag hade fått utskrivet Tramadol. Ett morfinbaserat preparat. Tog två tabletter direkt på kvällen och sedan två till när jag gick och la mig. Ingen bra idé alls. Vaknade två gånger (eller vad man ska kalla det, eftersom jag inte sov ordentligt) för att kräkas. Mådde inte speciellt dåligt egentligen, men min mage hade andra planer. Däremot mådde jag bra, inte speciellt ont när jag vaknade och behövde bara ta en Panodil igår. Så kontentan av det hela är: Ta det lugnt med morfinet!

Taxoteren påverkar nerverna i kroppen på ett både jobbigt och lite roande sätt. Det gör ont i alla leder och muskler och ger konstiga ryckningar lite här och var. Jag la mig i badet igår, en lång stund. Tänkte att jag skulle mjuka upp både muskler och hud (är så trött på att efterlämna mig ett vitt damm var jag än går). Stoppade i en härlig badpuck, smaksatt med Vanilj och Bergamott. Helt underbar doft, men färgen.... Vad tänkte tillverkaren på när de stoppade orange och brunt pigment i pucken? Ingen visuell upplevelse kan jag säga. Nåväl, vad jag vill komma fram till är att när jag väl ligger där i badet så får mina nerver för sig att de ska bjuda på teater och börjar hoppa, speciellt i magen, hopp säger magen, och får ett eget liv där i badet, ungefär som sparkarna från ett foster. Det gav lite deja vu känsor. Ja, det hoppar och sticker både här och där men idag mår jag mycket bättre vilket ger en liten vink om att helgen nog blir hur bra som helst.

Mina stackars ben, aj, aj, aj. Ont från höften ner i lårbenet och vidare in i knäet. Helt normala biverkningar men inte roligare för det. Ringde till mottagningen idag och pratade med min supergoa sköterska som lovade fixa värkmedicin. Min man är i detta nu och hämtar ut dem. Ska bli en skön natt tror jag. Panodil ha! Inte lönt.

Nu har jag av pålitliga källor fått reda på att det inte blir värre än så här. Värkmässigt alltså. Och det kan jag ju leva med. Fast helst i inte i åtta veckor. Tar gärna en liten paus då och då.

Min sköterska frågade mig idag om jag fått ett nagelkit. ??? Nagelkit, eh vadå? Jo, tydligen tar naglarna ordentligt stryk av Taxoteren så därför får man med sig ett nagelkit med hem från första behandlingen vilket jag inte fått. Martin fick hämta. Ja, man gör ju allt för att inte tappa naglarna, låter jobbigt med naglar på utväxt. Martin fick även lov att hämta en indisk lunch till mig. Det var riktigt gott. Jag är ju så hungrig, och vill ha lagad mat. Tyvärr finns ingen inspiration till matlagning mitt på dagen, och då är det ju bra med en alldeles egen liten leverantör. Sen var det ju trevligt att umgås med honom också förstås. Leverantören alltså.

Annars har jag pratat i telefon, med mamsen och med Susanne. Och tvättat lakan. Spännande dagar......

Ja, det här var ju en jäkla skillnad. I fredags fick jag ju som bekant min första Taxotere kur. Inge mer EC. Tackgodegud!

Igår var jag i kortisonrus och sprang här hemma och plockade och fixade och donade. Små saker som glömts bort men som måste göras. På kvällen kom min kära svärmor hit med middagen klar. Klart lyxigt. Kalops på entrecote. Till efterrätt cheesecake som leverererades av lilla grannen. Vi har det bra, ingen diskussion.

Martin har varit flitig och bytt trasigt trallvirke på trädäcket. Eller trasiga och trasiga, snillet hade satt marschaller direkt på däcket förra året när vi hade fest. Och som resultat av det blev det brända hål i däcket. Nu ska övrigt trä högstyckstvättas och sedan möbleras och pyntas. Så, snart redo för utesäsongen.

Idag är mitt fysiska skick mindre bra. Inte helt värdelöst som vid de andra omgångarna. Men mycket tröttare, ont i huvudet och käkarna. Men det är ganska ok. Fick just lite lugn och ro här hemma, Arvid är hos Victor och Martin och Nils på golfbanan.

Ny forskning har kommit fram till att multivitaminer kan ge en ökad risk för bröstcancer. Det är speciellt folsyran som åsyftas. Folsyra är ju väldigt bra att stoppa i sig inför och under en graviditet, just för celldelningens skull. Men i brösten vill vi ju inte ha någon konstig celldelning...... Okej, så när jag är klar med mina behandlingar är det Berocca som gäller, för där finns väl ingen folsyra....

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6922224.ab

Fast å andra sidan kan man ju klandra sig själv för så mycket. Övervikt ger också en ökad risk för bröstcancer till exempel.

Jajamensan. Nu har jag färre behandlingar kvar än vad som är redan är gjorda. Fem avklarade, tre kvar.

Nya läkemedel idag, med full bevakning. Herceptinet gick in som det skulle, Taxoteren gick också in som den skulle. Jag är hög på kortison, knallröd i huvudet. Martin säger att jag ser solbränd ut. Bränd möjligen.

Mår lite småilla, men tror att det är betingat. Klart att avdelningen lockar fram gammalt mående. Nu ska det inte vara mer "riktigt" illamående för min del. Ska bli skönt att slippa. 

Martin kom in med lunch, det har varit en lång dag från 9-16. Hade också nöjet att få besök av Elisabeth som varit inne hos Kuratorn. Stackarn skulle sätta sig uppe på öron-näsa-hals och vänta på att få kollat upp lungor och öron. Håller tummarna för att det inte drar ut på tiden.

Ikväll: Tacos. Patetisk Svensson-fredagsmat. Men gott. Så det skiter jag i.

Haft en ansträngande dag.

Först blodprov, sedan lite shopping och sedan lunch på Märtas tillsammans med Elisabeth (min bröstcancerkompis). Vi har en hel del att prata om, avslutade lunchen med en promenad och skildes åt vid halvfyra och då träffades vi klockan 12.

Vi har det bra, vi sjukskrivna...... Skämt åsido. Jag är faktiskt trött och har vilat mig sedan jag hämtat lillgrisen och vi kom hem.

Elisabeth är ju två månader före mig i behandling (färdig med alla cellgifter) och det är väldigt intressant att få veta lite i förväg vad som komma skall. Som idag fick jag se att hon minsann hade en halv milimeter hår. Johominsann, snart är det dags för frisörbesök där. Sen måste jag säga att vi har en hel del gemensamt, är väldigt pratiga båda två och mycket att dryfta. Eftersom jag hittade henne på nätet skulle man kunna säga att vi nätdejtar...... Hm.

På tal om nätdejting så var det en väldig trevlig tjejmiddag igår. Mycket snack om Linda och hennes nätdejtingobjekt men även mer jobbiga ämnen. God mat. Som vanligt. Och framför allt: Jag kunde vara med! Men fasen vad mätt jag blev. Konstigt att jag alltid går hem från dessa middagar med en mage som en spärrballong.

I morgon är det dags för behandling nr 5 och då är det nedräkning. Jag är lite stressad för det, och nervös eftersom jag byter till Taxotere. Som jag förhoppningsvis mår bättre av men det är också mycket koll vid själva infusionen. Sköterska som sitter hos en och vagnen med defibrillatorn står nära till hands. Och sedan övervakas man även timmarna efter att infusionen är klar. Det tas på största allvar och om det blir någon häftig reaktion ska det finnas hjälp direkt. Idag har jag börjat förmedicinera med Betapred (kortison) som jag ska ta i tre dagar, 16 tabletter morgon och kväll. Inte helt optimalt för min stackars magslemhinna, men, men. Det får gå.

Eftersom min tumör är HER2 positiv kommer jag också att påbörja min årslånga behandling med Herceptin i morgon. Där är samma rutiner med bevakning under tiden och efter som på Taxoteren. Som tur är det bara första tillfället som är så rigoröst. Blir man utan reaktioner behövs ingen fortsatt övervakning (kanske, möjligtvis andra gången, kommer inte ihåg..).

Nu håller jag tummarna för att det blir en dräglig helg.

(Har handlat en ljusblå sjal idag, dags att vårpynta huvudet och bli av med burkan. Eller åtmindstone variera lite.)

Nyss inkommen från en timme i trädgården. Martin kom hem oväntat tidigt från jobbet. Så nu har vi tagit ner det höga gräset, klippt rådhusvinet på stängslet på framsidan, planterat lite i krukor och krattat vilt flygande, långt gräs som sluppit lös i blåsten. Jätteskönt väder, skönt med lite sol på sjukbleka kinder.

Våra nya grannar (på andra sidan) har vi också hälsat på. Hanna, som hon heter haffade mig på framsidan (ja alltså inte fysiskt på min framsida utan på husets framsida) och presenterade sig. Jättetrevlig. Deras barn går också på Solblomman fast inte på samma avdelning som Arvid. När hon hämtat barnen hade hon berättat att det bodde en kille på fem här inne, och nu står han i sin egen trädgård och studerar Arvid över den glesa växtligheten, men vågar inte säga hej. Han är exakt lika gammal som Svante så när som på några dagar, blir fyra när som helst. Så det är ju kul. En liten blivande klasskompis till Svante och kompis till dem båda (förhoppningsvis).

Jag har planterat två krukor med penséer för första gången i mitt liv.

Nu ska jag vila mig lite. Har lärt mig nu att ta det lite lugnt, även om jag helst skulle vilja ut och klippa ner varenda perenn i hela trädgården. Jag ska ju på tjejmiddag i kväll. Hos Linda. Då vet man att det blir mat i toppklass och att det blir fisk. Helt okej.

Igår var jag inne på jobbet och snackade mest. Pratade länge och väl med min chef och hur vi ska göra med min anställning. Jag är ju bara anställd tom juni, så det hade ju varit trevligt med förlängning till hösten. Lite jobbigt att börja söka jobb som man inte kan ta pga sjukskrivning. Planen är att börja jobba halvtid from september. Problemet är att den tjänst jag har idag är ett vikariat för min kollega som är föräldraledig. Men tack vare att det ska omorganiseras en del så kommer det förhoppningsvis beredas plats för mig. Vi får se.... Skönt att ha en chef som vill behålla mig.

Trött var jag när jag kom hem igår vid femtiden. Ja, kroppen är inte som förr. Jag får också lätt ont i ryggen, mina muskler är helt borta. Suck. Idag var jag ute och promenerade i det fina vårvädret. När det var dags att vända gick jag förbi en lekplats med bänkar mitt i solen. Jag satte mig i solen och bara njöt, i örat hade jag min fd kollega Lena. Så satt jag där och brydde mig inte ett dugg om att jag var ensam och att jag pratade rakt ut i luften (in i headsetet såklart). Som ett annat original. Pratar rakt ut och har en tokig luva på huvudet. Byns nya original.... Ha ha. När jag gick förbi dagiset igår var det ett barn som ropade: Hej, burkatanten. Ha, ha igen. Jag inser att jag måste skaffa mig något lite mer vårigt att ha på skallen, att variera den lilla svarta med. Men burka....?

Egentligen skulle jag deklarera nu, men det känns sådär kul. Även om vi båda kommer att få bra med skatt tillbaks. Sen ska jag jobba lite också. Ska hämta minsta grynet klockan 3 och då tror jag minsann att jag ska ut i trädgården och platera lite i krukor. Gick en inspektionsrunda tidigare och det finns en del att göra, men prio ett är att plantera alla blommor från min svägerska först.

Ikväll: Tjejmiddag!

Igår hade vi lilla svärmor på besök. Lite lunch och fika. Fick ytterligare en födelsepresent, så gulligt. Och knattarna fick påskägg.

Fick ta en tupplur på eftermiddagen. Har märkt att det blivit ett mer eller mindre stående inslag i min vardag. Hur ska det gå i morgon då jag ska jobba. Jag har visserligen ett stort skrivbord och en låsbar dörr, men, det är ju inte riktigt så jag tänkt mig att tillbringa dagen där. Har lite att få undan. Nåja, jag får väl ta och köra hem när det börjar bli segt.

I går kväll hade vi våra kära vänner, familjen Nyqvist och Norén på middag. Lika trevligt som vanligt att träffas.  Det blev inte jättesent, men tillräckligt för det här vraket.

Det har varit en intensivt social helg. Jag har liksom fått igen för alla isolerade veckor och det känns ju kul!

Idag hade vi tänkt vara ute i trädgården, fick en massa blommor från min svägerska via svärmor igår (tack för det! Mycket uppskattat.) Som ju ska ner i krukor utomhus. Men sen blev det ju ett rent urtrist väder, mulet och regn, så nu vill jag inte alls gå ut. Ska städa lite i tvättstugan i stället.

Veckan som kommer (eller som redan är påbörjad) innehåller två dagars jobb, tjejmiddag, provtagning, lunch med Elisabeth och behandling.

Den asociala har fått vara optimalt social idag.

Vid lunchtid dök kära väninnan Sara upp som jag inte sett på säkert ett halvår. Hon hade med sig finfina blommor och äpplemust. Konstigt med oss, även om vi inte setts på länge så känns det ändå som i går. Vi fixade lunch tillsammans och pratade.

Efter ett tag dök Karin upp för att lämna Svante. Naturligtvis lyckades jag lura in även henne en bra stund. Sara hade med sig lilla söta sonen Tim, 19 månader. Nils har varit rena rama lekfarbrorn idag. Så mysigt att se hur han tar hand om de små. Först lekte han med Tim medan Arvid och Svante sprang omkring som yra höns. När sedan Tim gått hem fortsatte han att leka både med Lego och PlayMobil med A och S och sedan tog han ut dem i trädgården och jagade dem. Därefter har han fortsatt att leka med sin lillebror. En riktig mönsterson.



Nils fixade fika till sig själv och småttingarna ute i vårsolen.

På kvällen kom min storasyster, lilla systerdottern och hennes ex, numera kompis, Daniel, resande från Götet. Vi gjorde pizza och snackade.

Nu är det verkligen läggdags för mig. Helt utmattad, inte speciellt uthållig....



Nej, jag tror vi håller oss till kort hår på Arvid. Man kan ha mycket kul med en peruk.....