Födelsekalas
På eftermiddagen var det dags för kalas för May-Lis (Martins halvsyskons moster), så vi for hem till henne och Thomas i Falsterbo. Väldigt mysigt och trevligt. Det är det alltid.
När vi varit där några timmar kom ett par bekanta till dem som jag aldrig träffat förr.
Mannen stegar fram till mig och räcker fram sin hand för att hälsa och frågar samtidigt vad min anknytning är.
"Jag är Martins....." börjar jag säga. Varvid han fyller i: "....... mamma." "Nej", svarar jag, "fru."
Han skämtade alltså inte. Martin, min man, är alltså 43 år. Om jag är hans mamma borde jag vara åtmindstone 60 år fyllda. Nog för att min läkare sa att man åldras lite snabbare av att sättas i klimateriet såhär som jag gjort, men så snabbt trodde jag inte att det gick. (Ni minns kanske den lilla episoden när jag var med min svägerska på sjukhuset.)
Men som sagt. Annars var det en trevlig dag.
När vi varit där några timmar kom ett par bekanta till dem som jag aldrig träffat förr.
Mannen stegar fram till mig och räcker fram sin hand för att hälsa och frågar samtidigt vad min anknytning är.
"Jag är Martins....." börjar jag säga. Varvid han fyller i: "....... mamma." "Nej", svarar jag, "fru."
Han skämtade alltså inte. Martin, min man, är alltså 43 år. Om jag är hans mamma borde jag vara åtmindstone 60 år fyllda. Nog för att min läkare sa att man åldras lite snabbare av att sättas i klimateriet såhär som jag gjort, men så snabbt trodde jag inte att det gick. (Ni minns kanske den lilla episoden när jag var med min svägerska på sjukhuset.)
Men som sagt. Annars var det en trevlig dag.
