Att ha firat en 45-årig
På torsdag fyller Martin år, men redan i går passade vi på att kombinera Valborg och kalas. Ett Valborgskalas. Dessutom fyller min Göteborgsbaserade syster år också på Valborg vilket gjorde det extra bra att hon och hennes entourage tagit sig ner.
Vi bor inte stort. Heller inte litet. Men oavsett så insåg jag att det var svårt att hysa 28 släktingar med bord och stolar. Men finns det hjärterum så. Vädret var på vår sida. Strålande sol och det hade slutat blåsa. Så hälften av gänget satt inne och resten ute. Och sen minglades det lite runt sådär.
När gästerna gått hem, eller rättare sagt merparten av dem, satt vi kring elden i vår vedkorg med filt om oss och babblade. Hos oss stannade syster Linda och Julle (de bor ju längre ner på gatan liksom).
Det är något alldeles speciellt när Martin fyller år. Det är liksom då den riktiga våren kommer.
Vi bor inte stort. Heller inte litet. Men oavsett så insåg jag att det var svårt att hysa 28 släktingar med bord och stolar. Men finns det hjärterum så. Vädret var på vår sida. Strålande sol och det hade slutat blåsa. Så hälften av gänget satt inne och resten ute. Och sen minglades det lite runt sådär.
När gästerna gått hem, eller rättare sagt merparten av dem, satt vi kring elden i vår vedkorg med filt om oss och babblade. Hos oss stannade syster Linda och Julle (de bor ju längre ner på gatan liksom).
Det är något alldeles speciellt när Martin fyller år. Det är liksom då den riktiga våren kommer.
