En två-åring
Var med min kära vän Elisabeth på två-årskontroll nu i veckan. Vår läkare (jo, vi har samma) tittade förvirrat när jag satt med och väntade. Jag tror att han suckade lite inombords när jag följde med in också. Åh, nej! Inte dubbelt upp av dåliga skämt och oändlig svada. Neeeeej. Men det gick så bra så.....
Resultatet av besöket var i alla fall att vi kunde fira en två-åring. Två år är STORT för en person med HER2-positiv bröstcancer som inte är hormonpositiv. Elisabeth lyckades till och med få dem (vår doktor ska sluta och hade sin ersättare med på besöket) att erkänna att de pratat om det innan och sagt sins emellan att det var en viktig milstolpe.
Så hurra och grattis till min bröstvän!
