Jinx
Jinx är som en förbannelse. Jag brukar säga att "universum hoppar ner och slår en på käften". Men det heter tydligen Jinx. Är ju mycket kortare att säga.
Vad är det jag pratar om då? Jo, jag syftar på de tillfällen då man är nöjd med något. Man är kanske till och med väldigt nöjd. Man är så nöjd att man börjar prata om det på sitt lilla övernöjda sätt. Då går det fel. Väldigt fel.
Under den mest akuta delen av min sjukdom fick jag någon enstaka gång höra "att nu måste vi ju tänka positivt". Såklart ska man vara positiv. Men man får inte vara för säker. För då blir man Jinxad. Därför, när det gäller mer viktiga saker, försöker jag använda mig av devisen: "Expect the worst hope for the best." Att helt enkelt vara positiv men ändå realist. Och ska man tala om framtiden på ett väldigt positivt sätt, måste man vara ödmjuk. Mycket ödmjuk.
Åter till den där Jinxen. Exempel:
1. "Åh, men jag har inte varit förkyld sedan tidigat i våras!"
(Nej, det var ingen bra idé att säga det. Eller ens tänka det. Här har du en rejäl förkylning. Vänta! Här får du lite feber också!)
2. "Nej, han sover hela natten. Och är så lätt att lägga!"
(Fram tills nu ja. Nu får du börja tjata och bråka. Och upp mitt i natten kommer han också. Lägg av med sånt snack.)
3. "Ja, mitt Myrtenträd har hålligt sig så fint. Det är bara att vattna och klippa det lite då och då."
(Men visst. Det var igår, vänta bara vad som händer idag.)
4. "Nu mår jag mycket bättre. Jag ska komma igång med träningen nu direkt. Jag går redan i morgon."
(Jamen säkert! Är det på det viset ska kan du få en liten skopa virus. Så kan du vila dig någon vecka till.)
Ja, ni förstår principen. Det går att dra exempel i det oändliga.
Men det fina är, att, om man kan förlora något för att man är för nöjd, så tror jag också på det omvända. Att få mer när man är tacksam för det man har:
Vi hade länge försökt få ett till barn. I två år hade vi längtat efter ett positivt besked. Det hände, men först efter att jag var tacksam. Jag var tacksam för det fantastiska, underbara barn vi hade. Jag var tacksam för att vi i alla fall hade fått ETT barn, och att han var frisk. Jag minns att jag hade dessa tankar, de kom till mig som ett slag i magen. Och vad hände månaden därpå? Jodå, lillebror var på väg.