Hej
Jodå, jag lever.
Min sjukdomsperiod börjar väl förhoppningsvis nå sitt slut nu. I onsdags var jag åter hos doktorn. Denna gång fick jag antibiotika, Doxyferm, mot bihålsinflammation. Och det har hjälpt. Från att vara helt snurrig i huvudet, med ögonen i kors och ett rejält tryck i skallen börjar jag nu närma mig ett normalläge. I alla fall i den regionen.
Har nu jobbat en vecka igen. Det har gått bra även om jag inte är på topp. Som tur är trivs jag väldigt bra på mitt jobb, så det ger mer än det tar. Men det roliga är att mitt problem i vänsterbenet blir värre så fort jag jobbar, dvs sitter merparten av dagen.
Jag är mer än måttligt trött på denna följetong som min ischiasnerv visat sig bli. Jag upprepar ständigt för mig själv: "Jag måste gå till en sjukgymnast, jag måste gå till en sjukgymnast". Men har fortfarande inte fått tummen loss. Jag plågas hellre......
Nej, problemet är att det är så mycket annat sjukhusrelaterat hela tiden. Är det inte Herceptinbehandlingar så är det sprutor som ska tas, eller så är det en hjärtscint som ska bokas in och ett gynekologbesök. I år har jag besökt vårdcentralen inte mindre än tre gånger på grund av influensa, lunginflammation och bihåleinflammation. Så jag är liksom trött på det. Fast å andra sidan är jag trött på mitt vänsterben också.
Nu är det inte bara nerven som gör ont. Min fot domnar bort också. Och sedan helt plötsligt vaknar allt till liv och då pirrar det i hela benet, sådär som det kan göra ibland när man haft blodtillförseln strypt och sedan släpper på det. Undrar vad sjutton problemet är. I måndags var jag på massage och när hon tryckte på "fläskfilén" nere i ryggslutet var det något så in i hoppsan obehagligt i benet. Så något är tokigt där.
Avslutningsvis vill jag bara säga: "Nu vill jag ha vår".
Min sjukdomsperiod börjar väl förhoppningsvis nå sitt slut nu. I onsdags var jag åter hos doktorn. Denna gång fick jag antibiotika, Doxyferm, mot bihålsinflammation. Och det har hjälpt. Från att vara helt snurrig i huvudet, med ögonen i kors och ett rejält tryck i skallen börjar jag nu närma mig ett normalläge. I alla fall i den regionen.
Har nu jobbat en vecka igen. Det har gått bra även om jag inte är på topp. Som tur är trivs jag väldigt bra på mitt jobb, så det ger mer än det tar. Men det roliga är att mitt problem i vänsterbenet blir värre så fort jag jobbar, dvs sitter merparten av dagen.
Jag är mer än måttligt trött på denna följetong som min ischiasnerv visat sig bli. Jag upprepar ständigt för mig själv: "Jag måste gå till en sjukgymnast, jag måste gå till en sjukgymnast". Men har fortfarande inte fått tummen loss. Jag plågas hellre......
Nej, problemet är att det är så mycket annat sjukhusrelaterat hela tiden. Är det inte Herceptinbehandlingar så är det sprutor som ska tas, eller så är det en hjärtscint som ska bokas in och ett gynekologbesök. I år har jag besökt vårdcentralen inte mindre än tre gånger på grund av influensa, lunginflammation och bihåleinflammation. Så jag är liksom trött på det. Fast å andra sidan är jag trött på mitt vänsterben också.
Nu är det inte bara nerven som gör ont. Min fot domnar bort också. Och sedan helt plötsligt vaknar allt till liv och då pirrar det i hela benet, sådär som det kan göra ibland när man haft blodtillförseln strypt och sedan släpper på det. Undrar vad sjutton problemet är. I måndags var jag på massage och när hon tryckte på "fläskfilén" nere i ryggslutet var det något så in i hoppsan obehagligt i benet. Så något är tokigt där.
Avslutningsvis vill jag bara säga: "Nu vill jag ha vår".
