Fluffy Molntuss

Efter femte dagen händer något. Det tar fem dagar för giftet att gå ur kroppen, och återhämtningen börjar. Det är ett skönt delmål, att bli av med gifterna och få lov att läka ihop igen. Jag har haft ganska mycket smärtor i framför allt lederna i höfter, knän och fötter denna gången. Det gäller att stoppa i sig värkmedicin med sex timmars mellanrum, annars känns det av. Jag kommer aldrig ihåg att ta tabletterna i tid vilket gör att ontet sitter i ett tag. Men det går att överleva.
Jag lider fortfarande av mina slemhinnor, snorig, hostig och sliten i halsen. Det är bara att köpa läget. Fyra veckor till, sedan läks det på riktigt. Om fyra veckor är varje förbättring ett steg mot ett friskare liv, det ska inte längre bli bättre för att brytas ner utan bättre för att bli..... ännu bättre. Jag lider mest av att leva i ett töcken, min hjärna är inte riktigt klar, och jag tycker att jag ser konstigt. Men ge mig några dagar till, så blir även den biten uthärdlig.

Jag längtar efter vårt sociala liv, satt igår och fikade med Annelie en stund på eftermiddagen och det blir så påtagligt då. Hur mycket jag saknar vårt spontana sätt att umgås med folk. Nu vågar jag inte lova för mycket för allt handlar om dagsform. Sommarens kalender har börjat bokas upp, jäklar vad jag ska umgås med folk i sommar. Jag ska tvångsgrilla med alla bekantskaper.....