Fluffy Molntuss

Vi har ju fått nya grannar. Med tanke på den trevliga grannsämja vi har här tänkte jag att det kunde vara trevligt att hälsa dem välkomna. Jag har inte riktigt kommit mig för att gå och ringa på, och de är inte ute när jag är ute. Så, svår ekvation. Sen stötte Martin på både mannen i familjen och sedan även frun (det lät gammalt, och de är fem år yngre än mig). De har en liten söt fyramånaders kille som heter Victor.

I fredags gick Arvid och jag till ICA för att handla godis som skulle räcka hela helgen (yeah right...). Och där, vid godisdisken stod några intet ont anande människor. I 35-årsåldern, med bebis (och ett äldre par, typiska morföräldrar) och med rätt namn. Mitt i godisplockandet kan jag inte låta bli:

- Ursäkta, jag tror att ni är våra grannar! (Som sagt, jag vet ju faktiskt inte hur de såg ut.)

- Eh, vad?

- Ja, på Frans Gustafsgatan! Vi bor i det vita huset mitt emot ert.

Då, lyste hon upp och såg mer glatt överraskad ut (snarare än antastad).

- Aha, sa hon, då är det här Arvid? (Vilken koll!)

Nåväl, det var trevligt att träffa dem. Verkar mycket trevliga. Martin och jag har redan planerat hur vi ska lura dem in i vårt nät...... Nu när Katarina och Jonas sluppit ut....

Och nu när jag ser dem på gatan så vinkar vi till varandra. Så himla käckt!