Fluffy Molntuss

Varför äter jag?

Ja, det naturliga svaret på frågan är klart; för att överleva. Men utöver det. Varför äter jag det jag inte behöver för att må bra och ha energi? Det är som en drift att stoppa i sig så mycket att det gör ont i magen. Och varför blir inte magen full av grönsaker utan av sockerbomber.

Jag äter (när jag talar om äter menar jag skräp) när jag vill ha det mysigt, när jag är förkyld, när jag är trött och när jag är uttråkad eller i sociala sammanhang. En viktig faktor är också att jag kan, skräpet finns tillgängligt och jag kan inte ge upp tanken på det förrän det är slut. Ibland äter jag så att jag ska få slut på skräpet, så att jag kan sluta tänka på det.

Vad var det som hände för fem år sedan när jag blev fet? Jag kan inte skylla på barnen. Fetman kom två år efter första barnet och när jag väntade andra barnet gick jag ner i vikt. Jag vägde mindre när jag kom hem från BB än när jag blev gravid. Nej, jag var inte duktig, jag var ju inte sugen helt enkelt, det fanns ingen lust att vräka i mig när jag var gravid. Har nu lyckat gå upp de fyra kilon som jag gick ner under lunginflamationen och hur gick det till? Enkelt, med glass och choklad. Hur kan man slösa bort en så efterlängtad viktminskning? Inte så många kilon ner, man tillräckligt för att det skulle märkas. I fyra år, min graviditet borträknad, har jag haft dåligt samvete för varenda tugga jag tagit som inte varit "mat". Ändå har jag inte slutat äta. Jag tänker: I morgon kommer jag att sluta, då har jag ätit upp all glassen i frysen. Bäst att jag tar en till så att de tar slut någon gång...... Jag har dessutom börjat läsa boken "Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi". Intressant bok eftersom jag har full koll på vad jag gör för fel och vet precis hur jag ska göra för att det ska bli rätt. Ändå gör jag det inte. Det sitter inne i huvudet.