Fluffy Molntuss

Var en sväng inne i Malmö i går. (Lät som om jag aldrig är där, men faktiskt är det mest sjukhuset jag besöker.) Lilla sjuka (inte så mycket längre) svägerskan och jag var på bio. Såg "Sex and the City". Vet inte riktigt vad jag tyckte. Var helt ok. Inget himlastormande fantastiskt men är ju faktiskt väldigt kul och glamouröst. Efter film tog vi en sväng på Bakfickan.

Idag har det varit strålning. Ett besök hos supertråkiga kiropaktorn. Städat, städat och städat. Och nu väntar jag på systern och systerdottern som kommer från Götet. Via Båstad då, där de bor på sommaren.

Vi ska ju sätta igång att fixa mina föräldrars kök i morgon.

Godkväll

Stackars den här lille:



På midsommarafton blev leken lite för vild. Han landade med axeln i marken när han snurrade. Oj, vad han skrek. Hade jätteont. Idag var han hos doktorn (ja jag vet, tre dagar senare....) som röntgade och konstaterade att nyckelbenet var brutet. Aj, aj, aj. Han har inte gnällt alls över skadan men kan inte sträcka armen rakt fram och vill inte bli lyft i armhålorna. Då gör det jätteont. Och varför vet vi ju nu.

Jag har ju börjat med en ny aromatashämmare, en medicin som tar bort östrogenet i kroppen. Jag läste om biverkningarna:

Den vanligaste typen av biverkningar är blodvallningar, trötthet, ledsmärta och illamående. Andra biverkningar är anorexi, ökad aptit, svullnad i händer, vrister eller fötter, huvudvärk, yrsel, kräkning, magbesvär, förstoppning, diarré, håravfall, ökad svettning, klåda, muskel- och skelettsmärta, artrit, benskörhet, benfrakturer, viktökning, förhöjt kolesterol och depression. Ovanliga men allvarliga biverkningar är leukopeni, grå starr, cerebrovaskulär händelser eller cerebrovaskulär infarkt, tromboflebit, lungemboli, arteriell trombos och ischemisk cerebrovaskulär sjukdom.

Jamen, kul. Verkligen!

En midsommar med riktigt fint väder. Det var ett tag sedan det hände. Jag minns de senaste årens små försök att ta sig till midsommarfirandet i byn. Halvvägs nere står regnet som spön i backen och vi var dyngsura och fick vackert springa hem igen. Ett annat år kom vi ner efter ett regn. Inte en kotte var kvar, alla hade flytt regnet.

Men jag minns också några riktigt fina, varma midsommaraftnar. En var 1997 och jag var jättekär i min killkompis Mats kompis som nyss kommit hem från utlandet (tre år i Tyskland och fem år i USA). Han hade hängt en del med oss under våren, vissade tidigt intresse för mig, men trög som jag var så var jag ganska avvisande. När han väl började hänga med en annan tjej, blev jag väldigt intresserad. Jag i ett nötskal. Men denna midsommar 1997 fick jag äntligen chansen. Vi blev ihop och sedan dess har det bara flutit på. 13 år! Jösses vad tiden går!
1997 var det ingen som hade hus, så vi lånade mina föräldrars hus i Limhamn. Folk sov över i små högar här och där. Mina föräldrar var inte hemma så de slapp lida. Minns att det på den tiden lades mer fokus på det som dracks än det som åts......

I år firade vi midsommar tillsammans med familjen Gustafsson och lilla svägerskan. Vi hade först tårtkalas nere vid midsommarfirandet i byn. Vi satt på filt alla, utom Linda som nyopererad (aj aj) fick sitta på en stol (som de andra åldringarna från Almgården). Vi träffade på en drös med härliga vänner som precis som vi picknickade på filt (de hade ingen tant med på en stol).


Sommartårta


Sommarflicka


Arvid och Svante


Vad är det med pojkar och pinnar?


Martin och Nils


Fredrik och Jessica


Tant Linda på sin stol

Efter midsommartårta och dans vandrade vi hem till oss. Kvällen som följde blev en mix av fotboll, sill och snaps. Och en och annan jordgubbe.
Linda bytte om till sin brasseoutfit och hejade för fullt (vi har ju en hel del brasilianska tillskott i familjen).

Var inne på jobbet i måndags och i dag. Det ger mig så mycket energi. Alla är så glada och jag känner mig faktiskt efterlängtad. Helt underbart! Har väl inte presterat så fantastiskt mycket dessa dagar. Mest nätverkat, lunchat och gjort lite nytta. Faktiskt.

Idag efter jobbet tog jag min mamma till IKEA. Jag slog nog rekord idag. Kom hem med saker till ett värde av 34 kr. Har aldrig hänt förr.

Nu är jag väldigt trött. Absolut inte van vid att vara igång i 10 timmar.

Ja, just det. Strålningen löper på finfint. Ännu inga besvär från det strålade området. Men så har jag bara gjort sju gånger hittills.

Idag har jag först varit på strålning nr 6. Det går snabbt och smidigt nu.

Efter det hälsade jag på Linda på sjukhuset. Satt väl hos henne en timme och hunsade sjuksköterskan. Fast hon gav igen när hon frågade om jag var Lindas mamma. Vad i he...te!!!!
- Ja, vissa får ju barn tidigt, sa hon som förklaring.
- Javisst, sa jag, men det är ovanligt vid tre års ålder.
Hon skämdes väldigt, stackarn. Väldigt gullig tjej dock.

Stack sedan vidare, köpte mig en kebab och tryckte i den i en solvarm bil. Luktar fortfarande.

Var på Reikihealing hos Zita. Var på massage hos henne i torsdags och när hon var klar ville hon bjuda mig på tre Reikihealingtillfällen. Hon menade att jag var frisk men att min kropp behövde helas.

Med tanke på att jag sedan for vidare till kiropraktorn så känner jag mig mer vingbruten än helad.

Det här var första gången hos kiropraktorn. Högkostnadskortet gäller hos honom, vilket är bra. Men vilken tråkig jävel. Ett mycket professionellt uppförande, men så charmlös och tråkig. Tycker det är så svårt att interagera med människor som inte kan le, som mest tittar konstigt på en när man ska skoja till det. Jag tycker lite skämt och skoj gör jobbiga grejor så mycket lättare. Men, men. Det är mest hans förlust. Tråkigt har han nog i alla fall.

Lilla svägerskan är sjuk. Ont i magen och inlagd för observation. Fick ett SMS vid fyra, blir operation idag. Men jag vet inte vad. Är det blindtarmen.............. Hoppas att höra av henne snart.

Hon som skulle flytta på söndag. Väntar en vecka till.

Uppdatering: Pratade med henne vid nio. Då hade de plockat ut blindtarmen. Tydligen var det det som var problemet ändå.

Bjöd hem föräldrarna till Arvids kompisar på dagis i lördags. Så fantastiskt trevliga människor. Anade att det skulle vara så, just därför vi bjöd.

Annars var lördagen hetsig. Det kördes till tippen med skräp och jord i massor. Det klipptes gräs. Det rensades ogräs. Det planterades purjolök. Det skjutsades till barnkalas. Det städades. Det marinerades kött och bakades paj. Det dracks rödvin. Det umgicks. Det kollapsades vid 1-tiden.

Söndagen tog vi det lugnt. Martin klippte lite häck. Arvid var på kalas (igen). Jag vek lite tvätt. Och sen var vi på föllsekalas hos svärmodern.

Och nej, vi tittade inte på bröllopet. Men skulle gärna gjort det.

Var ju på läkarbesök i torsdags för att gnälla och så. Blev ett bra besök. Min doktor är bra och empatisk men helt utan humor. Lite tråkigt, men, allt kan inte vara så himla kul alltid.

Jag har nu fått besked om min antiöstrogena behandling. Jag fick reda på att min tumör är kraftigt östrogenberoende vilket är väldigt positivt. Trevligt med lite omväxling från denna negativa gröt jag befunnit mig i.

 Jag kommer att inaktivera äggstockarna med hjälp av läkemedel, en spruta Zoladex i månaden. Jag vet ännu inte riktigt hur många år jag ska hålla på. Jag kommer också att få en aromatashämmare som heter Femar. Jag ska ta antiöstrogent läkemedel i totalt fem år. Med början nu.

Att inaktivera äggstockarna innebär att jag kommer i klimakteriet. Eller, egentligen har jag redan befunnit mig där de senaste tre månaderna eftersom cellgifterna redan nu gjort sitt. Det tar ca 6 månader efter cellgifterna innan äggstockarna vaknar till liv igen, vilket innebär att jag inte behöver börja med sprutorna riktigt än.

I helgen slog det om. Jag började känna att jag lever igen. I lördags fick jag som en aha-upplevelse när jag insåg att jag faktiskt både hade lust och ork. Yes! Måtte det nu hålla i sig.

I fredags var det skolavslutning med sång och tjo och tjim i Södervångshallen. Bäst var treorna och deras sommarsånger. De avslutade med "Dags för fredagsmys" till publikens jubel. Efter avslutning var det Nils-och-mamma-dag. Vi började med ett besök på sjukhuset för blodprover (verkligen mysigt för Nils..), var sedan på Tusen och 2 och åt hamburgare. Mycket goda, Nils åt en fjärdedel av sin hamburgare och var sedan så mätt att han hade svårt att andas. Eftersom det var sånt dåligt väder och vi ville se en bra film (och inget visades på bio) så åkte vi till Hemmakväll och hyrde. Så bra, hyra tre filmer som man sedan får ha i en vecka. Så vi hade mys på eftermiddagen och snaskade godis och såg film. Arvid var hos Svante och lekte. Sedan blev det bestämt att han skulle sova över, så på kvällen traskade familjen dit för att lämna övernattningsgrejor och blev bjudna på glass och jordgubbar (känns igen på något vis..). När vi kom hem tittade vi på 2012. Jag är ju en sucker för overkliga katastrofilmer. Den här var lite tramsig, lite spännande och väldigt lång. Martin bröt och la sig i tid (skulle upp halvsex för golf som vanligt) Nils och jag såg klart.

I helgen har vi ju haft vår årliga sommarmarknad här i Vellinge. Lite trevligt med liv i "byn". Men tyvärr är det ganska låg nivå på det som säljs. Och sen har vi ju de förbaskade karusellerna. Man kan inte gå med en unge genom byn utan ett evigt tjat: "Jag vill åka!" Nåja, vi har avstyrt det en del genom att ge dem en budget att använda på marknaden. Sen får de själv bestämma om de ska åka upp pengarna, äta dem eller köpa någon grej. Nils valde att köpa munkar och våldsleksaker. Fint. Arvid fick också våldsleksaker, lyckades stå mitt i godisregnet och fick Patrik (från SvampBob) i form av ballong. Han är sååå nöjd. Patrik ska upp i sovrummet när han sover och följa med ner för frukost. Jag blir skiträdd varje gång jag stöter på den förbaskade ballongen. Den är ju liksom i ögonhöjd.


"Min bästa vän Patrik och jag".
Notera Iron Maiden t-shirten. Classy.

På lördagkvällen hälsade vi på lilla grannen. Det gjorde även Jessica och Fredrik och Annelie och Jonas. Tanken var förfest för att sedan ta oss ner på marknade (lite spelning och dans nere på torget). Så blev det lite hallabaloo i grannhuset. Jag insåg mina begränsningar och gick hem strax innan nio när övriga i sällskapet gick ner till byn. En halvtimme senare var alla tillbaks. Inget folk ute och skitkallt.


Hårding


Chips är gott....


Fredrik, Jonas och Peter


Vi flyttade in, frusna...

På söndagen var det dags för Kiss. Bandet alltså. Det blev en nostalgitripp för alla dessa 40-åringar. Jag insåg som sagt redan tidigare i veckan att jag inte skulle orka gå så jag sålde min biljett. Vi ordnade träff hemma hos oss. Fjorton vuxna och några barn grillade lite innan det var dags att åka in till den stora staden. Konserten hade varit lyckad och alla var nöjda. Så bra.


Coola rockbrudar. Åse och Jennie är redo


Lite grilligrilli (varför hamnar alltid killarna vid grillen?)


Jessica (i dunväst, klokt nog, brrrrr)

Då har man fått sin första stråldos. Det gick smidigt. De ställde in och fixade en del och sedan gick själva strålningen på några minuter. Tydligen är det lite mer meck de första tre gångerna, sedan är det mer som en microugn: In med kalkonen, tryck på knappen, defrost tre minuter och sedan klart..... Men strecken, dessa streck, ser ju inte klok ut. Ungefär som när man ska klippa efter den streckade linjen. Men som jag förstår blir det färre och kortare streck efter dessa första tre gånger. Tur det.

Besökte även min gynekolog. Hon klippte och knipsade, och penslade med ättika och synade mina undre regioner. Rent visuellt klarade jag inspektionen. Får bara hoppas att labbet också godkänner. Hade varit väääääldigt skönt att lägga denna problematik på hyllan. Är allt bra ska jag tillbaks i december för nya prover.

Vi diskuterade även mina äggstockar. Och det var ju bra. Hon råder att INTE operera bort äggstockarna. Om man ska göra det ska det vara synnerligen starka skäl. Om man tar bort äggstockarna är det ju inte bara östrogenet som försvinner. Man blir ju då som en kastrerad hund (mina ord, inte hennes), och lite kul vill man ju ha i livet. Var ju bra att jag fick talat med henne om detta, då jag ska fortsätta diskussionen på torsdag med min onkolog.

Tänkte jag skulle besöka sjukhuset lite grand denna vecka.

Måndag:

Strålningssimulering. Blev ritad över hela överkroppen. Maskinerna ställdes in så att vi sedan kan köra skarpt på tisdagen.

Herceptin. Dos 4. Kollade även av blodproverna jag tog i fredags. Såg bra ut.

Tisdag:

Strålning nr 1 (av 25).

Gynekologbesök med cellprovstagning. Hade ju cellförändringar av det gravare slaget i vintras. En vecka innan masektomin var jag inne och gjorde en konisering av livmodertappen (man skär av en bit helt enkelt). Den visade på grava cellförändringar på ett litet område. Och nu ska jag göra nytt prov för att se att det är ok. Det är det säkert. Känns som om jag kunde sluppit detta liksom......

Onsdag:

Strålning nr 2.

Inget mer!!!!!

Torsdag:

Läkarbesök onkologen. Ska få reda på hur vi ska göra med den antiöstrogena behandlingen och mina äggstockar. Ska även ställa tusern frågor och beklaga mig lite.

Strålning nr 3.

Massage hos Zita. Efterlängtat.

Fredag:

Strålning nr 4.


Var det verkligen inget mer......

En efter en lossnar de. Plopp, plopp.

Det låter mer otäckt än vad det är. De sitter ju fast längst ner, vid nagelroten. Det vita på nagelns topp sträcker sig däremot ända ner till roten så att det går att vicka lite lätt (och det ska man inte).

Jaha, nu har jag fattat vad som menades med att man kan drabbas av fatigue (snyggare ord för trötthet) efter avslutad behandling.

Har inte presterat ett jota i helgen.

I går var jag helt slut som artist..... Hade Jessica och sex barn på besök igår. Två av dem var hennes, två var mina egna och två lånades in för säkerhets skull.... Våra män hade herrmiddag så vi var barnvakt så att säga. En skön och lugn kväll med lite grilligrilli och film. De inlånade barnen sov över och det gick verkligen smidigt. Fyra ungar på ganska liten yta och inte många knäpp ifrån dem när de väl hade lagt sig.

Idag har vi haft släktmästerskap i golf. Denna gång på Bedinge GK. Vem vann? Min käre make såklart!

Först träffades vi alla för lunch, en väldig drös med både stora och små. När alla ätit var det dags för golf, det var inte lika många som skulle spela dock. Jag och mina små åkte hem efter lunch. Slängde av mina barn hos Svante och Petter, passade på att sola lite med Karin. Sedan hem. Soffan kallade........



Svägerskor: Linda och SkallePär (fast det är en blommig scarves där på toppen som inte syns dock)



Släktens allra minsta. Noah har redan börjat jaga tjejerna. Hilda har insett att det gäller att sätta det långa benet först.

Pratade med Emma, en av forskningssköterkorna idag. Igår avbokade jag ett läkarbesök som jag skulle på idag. Har varit rejält förkyld, till och med med feber så jag kände inte att jag riktigt orkade med. Då har läkaren som jag skulle till (aldrig träffat förr) bett denne Emma att ringa mig för att höra hur det var med yrseln som jag hade förra veckan. Vi diskuterade detta mycket noga. Och som ett brev på posten blir jag jätteorolig. När hon sedan frågar om jag har problem med synen börjar jag känna efter. Om jag har huvudvärk....ja lite..... Klonk säger det när hypokondrin sätter in. Nu är jag dessutom förkyld och då brukar jag både få huvudvärk och synstörningar.

Jag fick i alla fall en ny läkartid om två veckor och får då träffa min egen läkare. Det blir bra. Ska inför besöket ta lite hormonprover, för nu är det snart dags att sätta igång med den delen av behandlingen. Det antiöstrogena. Jag få väl snart reda på om jag får behålla mina äggstockar också, eller om de ska in och gräva efter dem med. När jag träffar doktorn ska jag be henne klämma lite på min mage också. Jag har de mest märkliga smärtor, ryckningar i min mage. Återigen något att bli nojjig över. Är det levern? Tog upp det med Emma idag och hon trodde det inte, efter att ha tittat på mina leverprover. Jag tror det inte heller, men........... Däremot kan det vara mina tarmar som är i uppror. Överhuvudtaget så har jag fått mer problem även med mina muskler, främst i låren. Ont i höfterna och ner i låren. Känns nästan som att vara nybehandlad utan den där akuta smärtan. Ingen styrka alls i benen, känns som mjölksyra hela tiden. Och det knasiga är att jag har mer konstiga symptom nu än för två veckor sedan. Det borde ju rimligen vara tvärtom.

Fet, Förkyld och Flint.

Fet: Har gått upp sju kg sedan i påskas. Hade visserligen gått ner fem under behandlingen med EC. Men ändå..... Jag vet ju att de allra flesta går upp under Taxotere, men jag hade gärna varit ett undantag. Det är något märkligt som händer i kroppen. Jag känner inte mättnad och tillfredsställelse på samma sätt som innan, vilket ger en omåttlighet som är svår att stilla. Nybehandlad var det mer så att magsäcken upplevdes som ett tomt hål som skulle fyllas. Nu är det mer som att det tar lång tid för hjärnan att uppfatta mättnadskänsla och tillfredsställelse.

Förkyld: Var med Arvid och hans dagis på Ystad djurpark igår. Fuktigt och blåsigt. Frös gjorde jag. Hade svårt att få upp värmen när jag väl kom in. Och tjong, så var jag jätteförkyld. Så kul. Fast i detta skitväder kan man lika gärna ligga inne och gnälla. Negativ. Nej, inte då......

Flint: Det växer väldigt dåligt här. Började bra, men....... Jag hade ju förväntat mig hästsvans vid det här laget. (Ha, ha) På fredag är det fyra veckor sedan sista behandling och fortfarande bara fjös på huvudet. Men det händer ju faktiskt någonting. Har förstått att det tar ca fyra månader för att få en riktigt sjyst frisyr. Hm, september då alltså. Tror att när det väl sätter fart ordentligt så kommer det att växa bra. Träffar Elisabeth på fredag, får granska hennes skalle då. Hon är ju fem veckor före mig......

För övrigt var det väldigt trevligt på djurparken i går. Alltid kul att träffa de andra föräldrarna och prata lite mer med dem. Grisarna och kamelerna är väl sådär kul, men det viktiga är att de små har roligt. Vi brukar ha en sådan här dag varje vår med dagis, sist jag var med var det strålande sol. Vi låg på filtar på gräset och jäste. Jag brände mig. Vilken skillnad med lite bra väder. Undrar just när det kommer. Enligt väderprognosen i går kommer det sol på onsdag. Men det kan man aldrig lita på.