Eftersläntrare
Hallå där Amaryllisen. Julen är över.
Men du är ganska fin ändå.
Men du är ganska fin ändå.
Märkligt
Hemma: Ingen snö (eller ytterst, väldigt, väldigt lite) och ca -1.
Jobbet: Snö och -6.
Det är ju inte så att jag jobbar en klimatzon bort.
Jobbet: Snö och -6.
Det är ju inte så att jag jobbar en klimatzon bort.
Just nu.....
...... hatar jag mitt hår. Medan barnen var på bio gick jag en liten runda på gallerian och fyndade bland reakläderna (till barnen då). När jag kommer ut med mina fynd möter jag min egen uppsyn i ett skyltfönsters spegel. Men herregud, hur såg jag då ut i håret!! Åh, om jag ändå haft en enda liten mössa med mig. Den skulle jag gärna gömma mig i.
Klippte mig för några veckor sedan. Denna gång lite mer, så att det skulle bli lite mer frisyr över det. Men det är fortfarande på utväxt. Jag är ingen korthårsmänniska. Passar inte mitt runda huvud. Nåväl, jag märkte ganska snart att jag förlorat mina lockar. Eller, lockar och lockar.... Jag hade liksom lite fall i topparna, som jag kunde fluffa till. Det gjorde det lätt att få till håret en dålig dag. Nu förstår jag ju att mina så kallade lockar bara är cellgiftsrester, eftersom jag denna gång fick klippt överhåret för första gången sen den där dagen då jag tog av det på 9mm.
Snälla hår väx! Jag bara längtar efter en liten hästsvans. För att inte tala om lugghelvetet. Väx, för tusan, väx!
Klippte mig för några veckor sedan. Denna gång lite mer, så att det skulle bli lite mer frisyr över det. Men det är fortfarande på utväxt. Jag är ingen korthårsmänniska. Passar inte mitt runda huvud. Nåväl, jag märkte ganska snart att jag förlorat mina lockar. Eller, lockar och lockar.... Jag hade liksom lite fall i topparna, som jag kunde fluffa till. Det gjorde det lätt att få till håret en dålig dag. Nu förstår jag ju att mina så kallade lockar bara är cellgiftsrester, eftersom jag denna gång fick klippt överhåret för första gången sen den där dagen då jag tog av det på 9mm.
Snälla hår väx! Jag bara längtar efter en liten hästsvans. För att inte tala om lugghelvetet. Väx, för tusan, väx!
20-månaderskontroll
Jomen visst låter det som när man var på BVC med sin nästantvååring. Jag har alltså varit hos min knasiga och trevliga onkolog idag.
Allt verkar vara bra. Tog inte blodprover förrän efter besöket så dem vet jag inte hur det var med. Men farbror doktorn klämde och kände och hade inget att gnälla på. Nästa gång är det två-årskontroll. Då ska det skrivas remiss till plastik. Ja, om allt är bra förståss. Det vet man ju aldrig.
Vi pratade litegrand om sprutor kontra operation. När det gäller mina äggstockar då. Och han menade som så att risken för återfall är väldigt liten fem år efter avslutad cellgift i och med att jag är HER2-positiv. Risken för ett återfall är allra störst inom en 2-3-årsperiod. Och med en femårig hormonbehandling täcker man in den tiden väl. I och med det menar han att efter denna femårsperiod med sprutor och tabletter ska jag kunna återgå till det normala. Det kan vara så att mina äggstockar återhämtar sig och det ska då inte vara någon fara. Däremot. Om det varit så att jag varit endast hormonkänslig så ser riskerna annorlunda ut.
Tack gode gud att jag är HER2-positiv och att jag är det nu en bit in på tvåtusentalet. HER2-positiv cancer är visserligen mer aggressiv men det finns så mycket forskning på det och det görs ständigt nya framsteg. Så sent som för en sex, sju år sen så låg överlevnaden på en HER2-positiv cancer på 19%. Men tack vare forskningen har den nu tredubblats. Min läkare är väldigt kunnig i just HER2. Och känns väldigt bra.
Allt detta innebär att jag i dagsläget inte tänker operera bort äggstockarna. Däremot. Skulle det visa sig att jag får återfall och en spridd cancer ser läget annorlunda ut. Då behövs anti-hormonbehandlingen livet ut.
Fick även tagit den däringa sprutan idag. Så snart kommer vallningarna åter. Värmevansinnet på nätterna. De stela lederna. Torrheten både här och där. Ja, vad står man inte ut med bara för att öka sina chanser att få vara kvar på denna jord ett tag till. Märker redan av att mitt huvud känns konstigt och tungt och har lite ont. Det gjorde det även första gången jag tog sprutan i förra omgången. Men sedan kände jag aldrig någon skillnad.
Allt verkar vara bra. Tog inte blodprover förrän efter besöket så dem vet jag inte hur det var med. Men farbror doktorn klämde och kände och hade inget att gnälla på. Nästa gång är det två-årskontroll. Då ska det skrivas remiss till plastik. Ja, om allt är bra förståss. Det vet man ju aldrig.
Vi pratade litegrand om sprutor kontra operation. När det gäller mina äggstockar då. Och han menade som så att risken för återfall är väldigt liten fem år efter avslutad cellgift i och med att jag är HER2-positiv. Risken för ett återfall är allra störst inom en 2-3-årsperiod. Och med en femårig hormonbehandling täcker man in den tiden väl. I och med det menar han att efter denna femårsperiod med sprutor och tabletter ska jag kunna återgå till det normala. Det kan vara så att mina äggstockar återhämtar sig och det ska då inte vara någon fara. Däremot. Om det varit så att jag varit endast hormonkänslig så ser riskerna annorlunda ut.
Tack gode gud att jag är HER2-positiv och att jag är det nu en bit in på tvåtusentalet. HER2-positiv cancer är visserligen mer aggressiv men det finns så mycket forskning på det och det görs ständigt nya framsteg. Så sent som för en sex, sju år sen så låg överlevnaden på en HER2-positiv cancer på 19%. Men tack vare forskningen har den nu tredubblats. Min läkare är väldigt kunnig i just HER2. Och känns väldigt bra.
Allt detta innebär att jag i dagsläget inte tänker operera bort äggstockarna. Däremot. Skulle det visa sig att jag får återfall och en spridd cancer ser läget annorlunda ut. Då behövs anti-hormonbehandlingen livet ut.
Fick även tagit den däringa sprutan idag. Så snart kommer vallningarna åter. Värmevansinnet på nätterna. De stela lederna. Torrheten både här och där. Ja, vad står man inte ut med bara för att öka sina chanser att få vara kvar på denna jord ett tag till. Märker redan av att mitt huvud känns konstigt och tungt och har lite ont. Det gjorde det även första gången jag tog sprutan i förra omgången. Men sedan kände jag aldrig någon skillnad.
En triss i ologer
Mina tre -ologer. Gynekologen, onkologen och kardiologen.
Träffade min gynekolog i torsdags. Hon tittade på mina värden och tyckte inte att de var så katastrofala. Men visst var där något på gång eftersom de stegrat sådär plötsligt. Hon är så jävla bra (ursäkta uttrycket). Det känns kul att gå dit. Hon är otroligt engagerad, tar sig tid, lite kul och känns kunnig. Hur fasen man nu kan tycka att det är kul att gå till gynekologen......
Jag nämnde det faktum att jag numera äter LCHF och hon kunde inte förneka att det kunde ha en viss inverkan på mina hormonvärden. Fantastiskt vad som kan hända i kroppen bara genom att byta kost.
Hon tittade också på mina äggstockar och kunde väll inte direkt säga att det var full aktivitet. Men något var där. Så, hennes råd till mig var att jag ska sätta igång med Zoladexen igen (grrrr, trodde jag skulle slippa, trodde jag var klar och inne i klimakteriet), hon undrade också om jag funderat på att operera bort äggstockarna. Jag får fundera på det. Om man opererar bort dem är det oåterkallerligt. Visst att jag inte ska ha östrogen i min kropp. Men jag vill gärna ha testestoron. Måste undersöka noga vad erfarenheterna är bland vanligt folk. Vilken skillnad det är att gå från kemisk kastrering till operation.
Jag vill inte påstå att jag mått sådär enormt dåligt under min klimakterieperiod. Visst, jag har haft mina vallningar och torrhet lite här och där. Jag har också kronisk hälsporre på båda fötterna och inflammerade höfter och lite allmän stelhet i leder och muskler. Men det har inte varit en enorm plåga även om tanken på att ha det såhär resten av livet inte varit lockande. Frågan är vilka symtom som hör till klimakteriet, och vilka som hör till mitt intag av Femar.
Nu är det ju så, att jag under december månad förlorat alla dessa symptom. Jag mår så mycket bättre över huvud taget. Minimalt med hälsporre (såååå skönt), väldigt mycket mindre ont i mina höfter, inga vallningar (ja, det vet jag att jag får tillbaks, hör liksom till klimakteriet), inte så stel i kroppen, musklerna verkar lyda mig bättre (även om de är svaga och nedbrutna). Min oro är att det beror på mina stegrade östrogenvärden (som nu ligger på 108, som fertil kan man ha 1500, så de är väl inte så enormt höga) som jag nu mår bättre. Jag vill ju att det ska bero på min kost. Svaret på detta får jag när jag börjat med sprutorna igen. På onsdag träffar jag nästa -olog. Nämnligen onken. Det är en vanlig fyramånaderskontroll, så det blir lite kläm och känn och sedan prata hormoner.
Är det någon där ute som har erfarenhet av att operera ut äggstockarna?????????
Jaha, och den tredje -ologen. Ja, det blir såklart kardiologen. Jag väntar på kallelse till läkarbesök i februari. Jag var på hjärtultraljud i onsdags. Och jag tror det såg bra ut. Mitt blåsljud var kvar. Men jag undrar om det inte är samma jag haft sedan länge (förmodligen sen födseln). Jag fick konstaterat ett blåsljud på hjärtat för ca 10 år sedan. Var till och med iväg i Trelleborg och gjorde ultraljud där. Fick ett omedelbart besked om att det var ofarligt. Vad jag nu vill höra från min kardiolog är att allt ser bra ut. Ingen förstoring av hjärtat, bra ejektionsfraktion, ingen svikt. Mitt tryck vet jag är bra. Sist låg det på 110/70. Så lågt har jag aldrig haft förrut. Så, vem vet. Om jag har tur blir jag av med mina hjärtmediciner vilket innebär lite mer energi och mindre trötthet. Hoppas, hoppas, hoppas.
Träffade min gynekolog i torsdags. Hon tittade på mina värden och tyckte inte att de var så katastrofala. Men visst var där något på gång eftersom de stegrat sådär plötsligt. Hon är så jävla bra (ursäkta uttrycket). Det känns kul att gå dit. Hon är otroligt engagerad, tar sig tid, lite kul och känns kunnig. Hur fasen man nu kan tycka att det är kul att gå till gynekologen......
Jag nämnde det faktum att jag numera äter LCHF och hon kunde inte förneka att det kunde ha en viss inverkan på mina hormonvärden. Fantastiskt vad som kan hända i kroppen bara genom att byta kost.
Hon tittade också på mina äggstockar och kunde väll inte direkt säga att det var full aktivitet. Men något var där. Så, hennes råd till mig var att jag ska sätta igång med Zoladexen igen (grrrr, trodde jag skulle slippa, trodde jag var klar och inne i klimakteriet), hon undrade också om jag funderat på att operera bort äggstockarna. Jag får fundera på det. Om man opererar bort dem är det oåterkallerligt. Visst att jag inte ska ha östrogen i min kropp. Men jag vill gärna ha testestoron. Måste undersöka noga vad erfarenheterna är bland vanligt folk. Vilken skillnad det är att gå från kemisk kastrering till operation.
Jag vill inte påstå att jag mått sådär enormt dåligt under min klimakterieperiod. Visst, jag har haft mina vallningar och torrhet lite här och där. Jag har också kronisk hälsporre på båda fötterna och inflammerade höfter och lite allmän stelhet i leder och muskler. Men det har inte varit en enorm plåga även om tanken på att ha det såhär resten av livet inte varit lockande. Frågan är vilka symtom som hör till klimakteriet, och vilka som hör till mitt intag av Femar.
Nu är det ju så, att jag under december månad förlorat alla dessa symptom. Jag mår så mycket bättre över huvud taget. Minimalt med hälsporre (såååå skönt), väldigt mycket mindre ont i mina höfter, inga vallningar (ja, det vet jag att jag får tillbaks, hör liksom till klimakteriet), inte så stel i kroppen, musklerna verkar lyda mig bättre (även om de är svaga och nedbrutna). Min oro är att det beror på mina stegrade östrogenvärden (som nu ligger på 108, som fertil kan man ha 1500, så de är väl inte så enormt höga) som jag nu mår bättre. Jag vill ju att det ska bero på min kost. Svaret på detta får jag när jag börjat med sprutorna igen. På onsdag träffar jag nästa -olog. Nämnligen onken. Det är en vanlig fyramånaderskontroll, så det blir lite kläm och känn och sedan prata hormoner.
Är det någon där ute som har erfarenhet av att operera ut äggstockarna?????????
Jaha, och den tredje -ologen. Ja, det blir såklart kardiologen. Jag väntar på kallelse till läkarbesök i februari. Jag var på hjärtultraljud i onsdags. Och jag tror det såg bra ut. Mitt blåsljud var kvar. Men jag undrar om det inte är samma jag haft sedan länge (förmodligen sen födseln). Jag fick konstaterat ett blåsljud på hjärtat för ca 10 år sedan. Var till och med iväg i Trelleborg och gjorde ultraljud där. Fick ett omedelbart besked om att det var ofarligt. Vad jag nu vill höra från min kardiolog är att allt ser bra ut. Ingen förstoring av hjärtat, bra ejektionsfraktion, ingen svikt. Mitt tryck vet jag är bra. Sist låg det på 110/70. Så lågt har jag aldrig haft förrut. Så, vem vet. Om jag har tur blir jag av med mina hjärtmediciner vilket innebär lite mer energi och mindre trötthet. Hoppas, hoppas, hoppas.
En fredagkväll
Fredagkvällen måste vara den bästa kvällen på hela veckan. Hela helgen framför sig.
Denna fredagnatt ägnade jag åt att hålla spannen åt en magsjuk sjuåring. Sex gånger. Stackas liten. Stackars mig som inte fick sova.
Lördagen gick sedan i något sorts vacum. Vi fick stanna hemma från lördagens 35-årskalas för lilla minsta svägerskan (näst minsta förresten). När brorsan och pappan gick på fest grottade vi in oss och såg på film och hade det allmänt lugnt.
Snart är det en ny dag och förhoppningsvis en piggare liten kille.
Denna fredagkväll ägnade jag åt att frosta ut frysen och städa ut skafferiet. Spännande och sociala aktiviteter. Inte. Men väl behövliga.
Denna fredagnatt ägnade jag åt att hålla spannen åt en magsjuk sjuåring. Sex gånger. Stackas liten. Stackars mig som inte fick sova.
Lördagen gick sedan i något sorts vacum. Vi fick stanna hemma från lördagens 35-årskalas för lilla minsta svägerskan (näst minsta förresten). När brorsan och pappan gick på fest grottade vi in oss och såg på film och hade det allmänt lugnt.
Snart är det en ny dag och förhoppningsvis en piggare liten kille.
Vågen
Jag har fått en ny våg. En glasvariant, lite modern sådär.
Men den här vågen var dålig.
För den visade på bara minus ett hg sedan förra lördagen.
Efter fem veckors LCHFande står jag nu på 5 kg minus.
Owe
Så är han äntligen här. Min Owe.
Han hänger så fint på sin plats.
Visst är det något speciellt med en tax i pälsmössa!
Owe är skapad av Lisa Bengtsson. Han är köpt på Misch Masch i Limhamn och ramen är en hederlig Ribba från IKEA.
Han hänger så fint på sin plats.
Visst är det något speciellt med en tax i pälsmössa!
Owe är skapad av Lisa Bengtsson. Han är köpt på Misch Masch i Limhamn och ramen är en hederlig Ribba från IKEA.
Regn
När jag duschar av mina växter har jag en tendens att högt och tydligt säga:
"Oj, vad det regnar".
Gärna upprepade gånger.
Vem är det jag ska lura?
Mig själv? Växterna? Någon annan? Eller är det här bara en lätt släng av tourettes?
Nyår
Här är det en viss fördröjning. Men att rapportera sina nyårsnöjen en vecka senare är bättre än inte alls.
Vi hade en riktigt trevlig kväll hemma hos familjen Nyqvist. Vi var inte många, men hade väldigt skoj! Familjen Invarsson var också där samt värdinnans supertrevliga syster som rest ner från Stockholm med yngsta sonen.
Menyn för kvällen var:
Jordärtskockssoppa med rödingfilé
Oxfilé men rostade rotsaker och balsamicoreduktion
Glassbomb
Såklart fick knattarna också mat....
Moi, värdinnan och Johanna
Lite rakteter blev det också. Men även en del fina thailändska ljuslyktor.
Vi var hemma väldigt tidigt. På morgonen.
Tack snälla Karin och Kalle för en superkväll!
Att inte kunna väga sig och lite hormoner
Våghelvetet har gått i sönder (undar om det är ett budskap). Så därför kan jag inte lämna någon femveckorsrapport.
Har nu fått lite rutin på det där med LCHF. Och tycker att jag mår bra av det. Men måste erkänna att det är skittråkigt att behöva begränsa mig. Sista veckan har jag syndat lite. Åt två matskedar bulgur på trettonafton tex. Ja, gränsen för att synda har ju flyttats en del om man så säger.
Och sen är det ju det där med hormonerna. Jag var iväg och gjorde ett blodprov i måndags. Jodå, visst hade östrogennivåerna gått upp. Ganska rejält. Så nu har jag satt ut Femar och väntar på ett besök hos min gynekolog innan jag får ny ordination från onken... Jaha, jättekul, måste sätta igång med sprutor igen, trodde jag liksom hade fixat klimakteriet så att jag nu kunde glida fram som på en räkmacka. Men icke!
Min onkolog är en charmig typ. I vårt samtal sa jag till honom "Och jag som tyckte att jag börjat må så bra" (eftersom jag inte längre är i klimakteriet). Då svarar han "oroa dig inte, jag ska snart se till att du mår dåligt igen". Han har i alla fall humor.
Jo, sen var det det där med LCHF och hormoner. Eftersom det här med min hormonstegring kommit ganska hastigt och dessutom efter att varit i klimakteriet i nästan två år börjar jag såklart att fundera på om det har med min nya kost att göra. Det sägs att LCHF har en förmåga att skapa hormoniell balans. Främst vad gäller insulin och kortisol. Eftersom allt hänger ihop är det inte omöjligt att östrogenet också påverkas. Med andra ord borde LCHF vara suveränt för fertiliteten. Surfade runt lite på det här ämnet och det finns en hel del diskussioner om detta på nätet.
En mindre bra början
Det nya året hade en riktig överrasning i beredskap till mig. En överraskning som jag definitivt INTE vill ha.
Jag har fått mens.
Inte helt lyckat för någon med en östrogenkänslig bröstcancer i bagaget. Inte alls. Definitvit fel när man äter Femar som ska ges till kvinnor efter klimakteriet.
Det här förklarar att jag senaste tiden inte haft så många vallningar (nästa inga). Jag mitt nöt trodde att min kropp börjat anpassa sig. Så fel. Så fel.
Det förklarar också att jag, för två veckor hade superont på höger sida om kroppen. "Ungefär som ägglossning, men det har jag ju inte längre". - Jomenvisst!
Det förlklarar att jag överhuvudtaget kännt lite olika typer av aktivitet i min mage som inte hör dit.
Och det förklarar gårdagens ganska rejäla attack av ögonmigrän. När jag får det av den dimensionen har det nästan alltid berott på kraftiga hormoniella svängningar. Som när jag fick barn tex.
Ja, nu har jag svaret på alla dessa förändringar.
Det blir till att ringa till onken i morgon och berätta att det omöjliga inträffat. Det blir väl sprutor nu direkt och sedan till att operera ut äggstockarna. Skit också, jag var ju så nöjd att slippa allt det där. Att min kropp självmant gått i vila.
Är det någon mer där ute som råkat ut för det här dilemmat?????
Ah, nej! Nu kom jag på en sak till. Jag har inte längre ont i mina höfter och har inte heller längre hälsporre på någon av mina fötter. Detta dök ju upp ungefär i början av min antihormoniella behandling. Och har envist stannat kvar. Att det nu försvunnit har jag tillskrivit min nya kolhydratfria, antiinflammatoriska diet. Men såklart är det pga av det förändrade hormoniella läget som är grund till förbättringarna. Skit också!
Och nu har jag dessutom ont i magen som en tonåring. Grrrrrrrr.
Jag har fått mens.
Inte helt lyckat för någon med en östrogenkänslig bröstcancer i bagaget. Inte alls. Definitvit fel när man äter Femar som ska ges till kvinnor efter klimakteriet.
Det här förklarar att jag senaste tiden inte haft så många vallningar (nästa inga). Jag mitt nöt trodde att min kropp börjat anpassa sig. Så fel. Så fel.
Det förklarar också att jag, för två veckor hade superont på höger sida om kroppen. "Ungefär som ägglossning, men det har jag ju inte längre". - Jomenvisst!
Det förlklarar att jag överhuvudtaget kännt lite olika typer av aktivitet i min mage som inte hör dit.
Och det förklarar gårdagens ganska rejäla attack av ögonmigrän. När jag får det av den dimensionen har det nästan alltid berott på kraftiga hormoniella svängningar. Som när jag fick barn tex.
Ja, nu har jag svaret på alla dessa förändringar.
Det blir till att ringa till onken i morgon och berätta att det omöjliga inträffat. Det blir väl sprutor nu direkt och sedan till att operera ut äggstockarna. Skit också, jag var ju så nöjd att slippa allt det där. Att min kropp självmant gått i vila.
Är det någon mer där ute som råkat ut för det här dilemmat?????
Ah, nej! Nu kom jag på en sak till. Jag har inte längre ont i mina höfter och har inte heller längre hälsporre på någon av mina fötter. Detta dök ju upp ungefär i början av min antihormoniella behandling. Och har envist stannat kvar. Att det nu försvunnit har jag tillskrivit min nya kolhydratfria, antiinflammatoriska diet. Men såklart är det pga av det förändrade hormoniella läget som är grund till förbättringarna. Skit också!
Och nu har jag dessutom ont i magen som en tonåring. Grrrrrrrr.
GOTT NYTT ÅR
Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år.
