En triss i ologer
Mina tre -ologer. Gynekologen, onkologen och kardiologen.
Träffade min gynekolog i torsdags. Hon tittade på mina värden och tyckte inte att de var så katastrofala. Men visst var där något på gång eftersom de stegrat sådär plötsligt. Hon är så jävla bra (ursäkta uttrycket). Det känns kul att gå dit. Hon är otroligt engagerad, tar sig tid, lite kul och känns kunnig. Hur fasen man nu kan tycka att det är kul att gå till gynekologen......
Jag nämnde det faktum att jag numera äter LCHF och hon kunde inte förneka att det kunde ha en viss inverkan på mina hormonvärden. Fantastiskt vad som kan hända i kroppen bara genom att byta kost.
Hon tittade också på mina äggstockar och kunde väll inte direkt säga att det var full aktivitet. Men något var där. Så, hennes råd till mig var att jag ska sätta igång med Zoladexen igen (grrrr, trodde jag skulle slippa, trodde jag var klar och inne i klimakteriet), hon undrade också om jag funderat på att operera bort äggstockarna. Jag får fundera på det. Om man opererar bort dem är det oåterkallerligt. Visst att jag inte ska ha östrogen i min kropp. Men jag vill gärna ha testestoron. Måste undersöka noga vad erfarenheterna är bland vanligt folk. Vilken skillnad det är att gå från kemisk kastrering till operation.
Jag vill inte påstå att jag mått sådär enormt dåligt under min klimakterieperiod. Visst, jag har haft mina vallningar och torrhet lite här och där. Jag har också kronisk hälsporre på båda fötterna och inflammerade höfter och lite allmän stelhet i leder och muskler. Men det har inte varit en enorm plåga även om tanken på att ha det såhär resten av livet inte varit lockande. Frågan är vilka symtom som hör till klimakteriet, och vilka som hör till mitt intag av Femar.
Nu är det ju så, att jag under december månad förlorat alla dessa symptom. Jag mår så mycket bättre över huvud taget. Minimalt med hälsporre (såååå skönt), väldigt mycket mindre ont i mina höfter, inga vallningar (ja, det vet jag att jag får tillbaks, hör liksom till klimakteriet), inte så stel i kroppen, musklerna verkar lyda mig bättre (även om de är svaga och nedbrutna). Min oro är att det beror på mina stegrade östrogenvärden (som nu ligger på 108, som fertil kan man ha 1500, så de är väl inte så enormt höga) som jag nu mår bättre. Jag vill ju att det ska bero på min kost. Svaret på detta får jag när jag börjat med sprutorna igen. På onsdag träffar jag nästa -olog. Nämnligen onken. Det är en vanlig fyramånaderskontroll, så det blir lite kläm och känn och sedan prata hormoner.
Är det någon där ute som har erfarenhet av att operera ut äggstockarna?????????
Jaha, och den tredje -ologen. Ja, det blir såklart kardiologen. Jag väntar på kallelse till läkarbesök i februari. Jag var på hjärtultraljud i onsdags. Och jag tror det såg bra ut. Mitt blåsljud var kvar. Men jag undrar om det inte är samma jag haft sedan länge (förmodligen sen födseln). Jag fick konstaterat ett blåsljud på hjärtat för ca 10 år sedan. Var till och med iväg i Trelleborg och gjorde ultraljud där. Fick ett omedelbart besked om att det var ofarligt. Vad jag nu vill höra från min kardiolog är att allt ser bra ut. Ingen förstoring av hjärtat, bra ejektionsfraktion, ingen svikt. Mitt tryck vet jag är bra. Sist låg det på 110/70. Så lågt har jag aldrig haft förrut. Så, vem vet. Om jag har tur blir jag av med mina hjärtmediciner vilket innebär lite mer energi och mindre trötthet. Hoppas, hoppas, hoppas.
Träffade min gynekolog i torsdags. Hon tittade på mina värden och tyckte inte att de var så katastrofala. Men visst var där något på gång eftersom de stegrat sådär plötsligt. Hon är så jävla bra (ursäkta uttrycket). Det känns kul att gå dit. Hon är otroligt engagerad, tar sig tid, lite kul och känns kunnig. Hur fasen man nu kan tycka att det är kul att gå till gynekologen......
Jag nämnde det faktum att jag numera äter LCHF och hon kunde inte förneka att det kunde ha en viss inverkan på mina hormonvärden. Fantastiskt vad som kan hända i kroppen bara genom att byta kost.
Hon tittade också på mina äggstockar och kunde väll inte direkt säga att det var full aktivitet. Men något var där. Så, hennes råd till mig var att jag ska sätta igång med Zoladexen igen (grrrr, trodde jag skulle slippa, trodde jag var klar och inne i klimakteriet), hon undrade också om jag funderat på att operera bort äggstockarna. Jag får fundera på det. Om man opererar bort dem är det oåterkallerligt. Visst att jag inte ska ha östrogen i min kropp. Men jag vill gärna ha testestoron. Måste undersöka noga vad erfarenheterna är bland vanligt folk. Vilken skillnad det är att gå från kemisk kastrering till operation.
Jag vill inte påstå att jag mått sådär enormt dåligt under min klimakterieperiod. Visst, jag har haft mina vallningar och torrhet lite här och där. Jag har också kronisk hälsporre på båda fötterna och inflammerade höfter och lite allmän stelhet i leder och muskler. Men det har inte varit en enorm plåga även om tanken på att ha det såhär resten av livet inte varit lockande. Frågan är vilka symtom som hör till klimakteriet, och vilka som hör till mitt intag av Femar.
Nu är det ju så, att jag under december månad förlorat alla dessa symptom. Jag mår så mycket bättre över huvud taget. Minimalt med hälsporre (såååå skönt), väldigt mycket mindre ont i mina höfter, inga vallningar (ja, det vet jag att jag får tillbaks, hör liksom till klimakteriet), inte så stel i kroppen, musklerna verkar lyda mig bättre (även om de är svaga och nedbrutna). Min oro är att det beror på mina stegrade östrogenvärden (som nu ligger på 108, som fertil kan man ha 1500, så de är väl inte så enormt höga) som jag nu mår bättre. Jag vill ju att det ska bero på min kost. Svaret på detta får jag när jag börjat med sprutorna igen. På onsdag träffar jag nästa -olog. Nämnligen onken. Det är en vanlig fyramånaderskontroll, så det blir lite kläm och känn och sedan prata hormoner.
Är det någon där ute som har erfarenhet av att operera ut äggstockarna?????????
Jaha, och den tredje -ologen. Ja, det blir såklart kardiologen. Jag väntar på kallelse till läkarbesök i februari. Jag var på hjärtultraljud i onsdags. Och jag tror det såg bra ut. Mitt blåsljud var kvar. Men jag undrar om det inte är samma jag haft sedan länge (förmodligen sen födseln). Jag fick konstaterat ett blåsljud på hjärtat för ca 10 år sedan. Var till och med iväg i Trelleborg och gjorde ultraljud där. Fick ett omedelbart besked om att det var ofarligt. Vad jag nu vill höra från min kardiolog är att allt ser bra ut. Ingen förstoring av hjärtat, bra ejektionsfraktion, ingen svikt. Mitt tryck vet jag är bra. Sist låg det på 110/70. Så lågt har jag aldrig haft förrut. Så, vem vet. Om jag har tur blir jag av med mina hjärtmediciner vilket innebär lite mer energi och mindre trötthet. Hoppas, hoppas, hoppas.
