En lördagsmorgon - när man har barn
"Jag stakar mig fram på snöslasket, slänger mig ner på marken och tar fram mitt gevär. Jag skjuter. En träff. Två träffar. Miss. Upp igen. Inser efter några meter att jag saknar en stav. Backar. Plockar upp den och far iväg. Det går bra. Men folk går ivägen. Hela tiden. Faaaaan. Flytta på er! Snön ligger i smala strängar över gator och trottoarer och jag måste få plats med mina skidor. Stress."
Och sedan vaknar jag med ett ryck. Det står en sjuåring (inte längre arg) och väntar på att jag ska vakna. Han har tenniskläder på sig. Tennisskor på fötterna. Och i handen håller han sitt tennisrack. "Vi måste åka nu, jag vill inte missa tennisen". Jag tittar på klockan. Den är 20 över åtta. Tennisen börjar tio.
Jag är tröööööt!