Kallelse
Så låg den då där i posten och väntade på mig. Kallelsen. Jag ska göra en magnetröntgen på min ryggrad. Detta pga av att jag har mycket besvär från ryggslutet vilket trycker på min ischiasnerv som ger symtom ner i vänstra delen av rumpa och ben.
I måndags var jag inne hos min doktor på mitt fyra-månaders-återbesök. Tog upp frågan om min rygg. Jag misstänker ju själv diskbråck. Hon tyckte att jag skulle gå till en sjukgymnast, men ville först göra en magnetröntgen för att se att det verkligen var diskbråck. Eller något annat. Jag vill inte ens tänka på det där annat.
Jag har haft mer eller mindre problem med min rygg sedan i juni. Nu på senare tid har det blivit lite sämre. Det efter att jag knäckte till ryggen strax innan jul. Jag gjorde en dålig rörelse, framåtböjd och lyft på samma gång.
Naturligtvis är jag rädd för att det är något styggare som invaderat min rygg. Men helt logiskt borde det inte vara det. Men man vet ju aldrig. I januari förra året konstaterades det att mitt skellett var helt friskt, jag gick sedan igång med cellgifter. I juni började jag få ont i ischiasnerven. Helt logiskt borde inget styggt ha hunnit börja växa då, under pågående cellgifter. Så jag får ju hoppas att det bara är en dålig rygg. Och att jag med sjukgymnastik kan få rätt på det.
Magnetröntgen blir av den 25 januari, dvs på tisdag. Och sedan kommer väntan igen. Jag som helst vil strutsa mitt problem. Stoppa huvudet i sanden alltså.
Annars såg alla prover alldeles utmärkta ut. Doktorn klämde på bröst och körtlar också och hade inte några anmärkningar där heller. Mitt blodtryck var dock högt så jag beordrades att uppsöka vårdcentralen för att ta ett nytt tryck under lite lugnare omständigheter. - Det är inte bra att ha högt blodtryck och var överviktig, sa doktorn. Hm. Det där sista hörde jag nog inte.....
Jag fick även min Herceptinbehandling i måndags. Nr 13 av 17, bara fyra kvar. Tack och lov. Mår inte speciellt bra efter behandlingarna. Ont i hela kroppen och magen. En riktig plåga. Men, men. Allting har en ände. Utom korven. Som har två.......
Stackars Åse fick sin dos av gnäll från mig i går kväll då vi var ute och promenerade.
I måndags var jag inne hos min doktor på mitt fyra-månaders-återbesök. Tog upp frågan om min rygg. Jag misstänker ju själv diskbråck. Hon tyckte att jag skulle gå till en sjukgymnast, men ville först göra en magnetröntgen för att se att det verkligen var diskbråck. Eller något annat. Jag vill inte ens tänka på det där annat.
Jag har haft mer eller mindre problem med min rygg sedan i juni. Nu på senare tid har det blivit lite sämre. Det efter att jag knäckte till ryggen strax innan jul. Jag gjorde en dålig rörelse, framåtböjd och lyft på samma gång.
Naturligtvis är jag rädd för att det är något styggare som invaderat min rygg. Men helt logiskt borde det inte vara det. Men man vet ju aldrig. I januari förra året konstaterades det att mitt skellett var helt friskt, jag gick sedan igång med cellgifter. I juni började jag få ont i ischiasnerven. Helt logiskt borde inget styggt ha hunnit börja växa då, under pågående cellgifter. Så jag får ju hoppas att det bara är en dålig rygg. Och att jag med sjukgymnastik kan få rätt på det.
Magnetröntgen blir av den 25 januari, dvs på tisdag. Och sedan kommer väntan igen. Jag som helst vil strutsa mitt problem. Stoppa huvudet i sanden alltså.
Annars såg alla prover alldeles utmärkta ut. Doktorn klämde på bröst och körtlar också och hade inte några anmärkningar där heller. Mitt blodtryck var dock högt så jag beordrades att uppsöka vårdcentralen för att ta ett nytt tryck under lite lugnare omständigheter. - Det är inte bra att ha högt blodtryck och var överviktig, sa doktorn. Hm. Det där sista hörde jag nog inte.....
Jag fick även min Herceptinbehandling i måndags. Nr 13 av 17, bara fyra kvar. Tack och lov. Mår inte speciellt bra efter behandlingarna. Ont i hela kroppen och magen. En riktig plåga. Men, men. Allting har en ände. Utom korven. Som har två.......
Stackars Åse fick sin dos av gnäll från mig i går kväll då vi var ute och promenerade.
