Status
Det var ingen som ringde igår från Onkologen. Då är nog mina värden ganska så ok. Eller så kom de inte fram eftersom jag hade telefonmaraton här hemma.......
Ligger i sängen och jobbar. Hamnade här efter att jag duschat vid 11 och nu är klockan halv fem. Tiden går väldigt fort. Dagarna och timmarna flyger iväg. Det trots att jag inte gör något vettigt om dagarna. Martin däremot han flänger fram och tillbaks. Fixar och donar, tvättar, viker tvätt, stoppar in tvätt. Damsuger, handlar mat, lagar mat, plockar i diskmaskinen och ur. Lämnar barn på dagis, styr upp dem, aktiverar dem, tar hand om dem. Sen fixar han vid huset också. Jag får så jäkla dåligt samvete. Allt det han gör nu brukar vi ju dela på. Vi jobbar lika mycket borta och lika mycket hemma. Då blir ju vardagen helt klar hanterbar. Jag mår ju bra nu men jag är klen. Orkar ingenting. Trodde jag skulle få en hjärtinfakt av att gå uppför trappan igår. Svag i musklerna och fruktansvärt dålig kondition. Och min stackars man bara sliter. Ska börja förbereda honom mentalt på att det blir däckbyte nästa helg......
Men om vi nu vänder på pannkakan så är det faktiskt så att jag av erfarenhet vet att det vänder så smått från måndag. På tisdag kommer jag vara i full gång. Då blir det deklaration och påskstädning. Sedan följer en vecka då min man ska få lagad mat när han kommer från jobbet, då han bara behöver lyfta lite på fötterna för damsugaren, då han kan hitta kläder i sin garderob som han senast såg när han lade dem i tvättkorgen. Det känns ju faktiskt ganska bra.
