Sjätte dagen
Måndag 24 november 2008
Vaknar naturligtvis jättehungrig. Även idag kändes det jobbigt att stiga upp därför att energinivån var så låg. Som tur är har jag ett väldigt snällt och lätthanterligt litet fyraårigt barn vilket gör att morgonrutinen blir uthärdlig. Och jag tycker att jag mår bra efter att jag tagit morgonens första drink. Under dagen har jag haft många svackor men det har blivit mycket bättre så fort jag "ätit". Egentligen är det lite märkligt att man kan må så bra på så lite föda. Men sen har jag generöst med fettvävnad att nära mig på. Dock är jag hungrig hela tiden, men med variation. Ibland är jag lite hungrig och ibland är jag jättehungrig, men hungrig det är jag, hela tiden.
Motivationen går också upp och ned. När den går ner får jag plocka fram en episod som genast gör att jag vill kämpa på. I dag kom jag att tänka på när lillebror står med en tunika i handen och frågar om jag inte ska ta på mig den. Jag trivs inte med den och tänker ge bort den, vilket jag också sa till honom. Då svarar han: "Aha till någon annan, som är tjock." Det härliga med barn är att det inte finns några värderingar i ett sådant uttalande utan det är bara sanningen. Oavsett så vill inte jag vara tjock.
Vaknar naturligtvis jättehungrig. Även idag kändes det jobbigt att stiga upp därför att energinivån var så låg. Som tur är har jag ett väldigt snällt och lätthanterligt litet fyraårigt barn vilket gör att morgonrutinen blir uthärdlig. Och jag tycker att jag mår bra efter att jag tagit morgonens första drink. Under dagen har jag haft många svackor men det har blivit mycket bättre så fort jag "ätit". Egentligen är det lite märkligt att man kan må så bra på så lite föda. Men sen har jag generöst med fettvävnad att nära mig på. Dock är jag hungrig hela tiden, men med variation. Ibland är jag lite hungrig och ibland är jag jättehungrig, men hungrig det är jag, hela tiden.
Motivationen går också upp och ned. När den går ner får jag plocka fram en episod som genast gör att jag vill kämpa på. I dag kom jag att tänka på när lillebror står med en tunika i handen och frågar om jag inte ska ta på mig den. Jag trivs inte med den och tänker ge bort den, vilket jag också sa till honom. Då svarar han: "Aha till någon annan, som är tjock." Det härliga med barn är att det inte finns några värderingar i ett sådant uttalande utan det är bara sanningen. Oavsett så vill inte jag vara tjock.
