Att inte kunna väga sig och lite hormoner
Våghelvetet har gått i sönder (undar om det är ett budskap). Så därför kan jag inte lämna någon femveckorsrapport.
Har nu fått lite rutin på det där med LCHF. Och tycker att jag mår bra av det. Men måste erkänna att det är skittråkigt att behöva begränsa mig. Sista veckan har jag syndat lite. Åt två matskedar bulgur på trettonafton tex. Ja, gränsen för att synda har ju flyttats en del om man så säger.
Och sen är det ju det där med hormonerna. Jag var iväg och gjorde ett blodprov i måndags. Jodå, visst hade östrogennivåerna gått upp. Ganska rejält. Så nu har jag satt ut Femar och väntar på ett besök hos min gynekolog innan jag får ny ordination från onken... Jaha, jättekul, måste sätta igång med sprutor igen, trodde jag liksom hade fixat klimakteriet så att jag nu kunde glida fram som på en räkmacka. Men icke!
Min onkolog är en charmig typ. I vårt samtal sa jag till honom "Och jag som tyckte att jag börjat må så bra" (eftersom jag inte längre är i klimakteriet). Då svarar han "oroa dig inte, jag ska snart se till att du mår dåligt igen". Han har i alla fall humor.
Jo, sen var det det där med LCHF och hormoner. Eftersom det här med min hormonstegring kommit ganska hastigt och dessutom efter att varit i klimakteriet i nästan två år börjar jag såklart att fundera på om det har med min nya kost att göra. Det sägs att LCHF har en förmåga att skapa hormoniell balans. Främst vad gäller insulin och kortisol. Eftersom allt hänger ihop är det inte omöjligt att östrogenet också påverkas. Med andra ord borde LCHF vara suveränt för fertiliteten. Surfade runt lite på det här ämnet och det finns en hel del diskussioner om detta på nätet.
