Snart ringer väl socialen då......
Den stackars lilla hjärnskakade sonen ringer på förmiddagen från skolan. Han har fortfarande problem med hörseln på det ena örat och han tycker det är jobbigt på rasten när det är så stojigt. Det ekar i hans huvud då. Jag sa till honom att jag tyckte att han skulle gå hem. Det skulle han, sa han, men först ville han äta lunch.
Jaha, då har inte örat blivit bättre. Därför ringde jag till vårdcentralen för att få goda råd och eventuellt en läkartid. Beskrev för den trevliga sjuksköterskan vad som hänt. Hon konsulterade sin kollega också. Och nu känner jag mig som en väääääldigt dålig mor. Som låter det stackars barnet gå till skolan (men han hade liksom ett val).
Nej, tyckte sjuksköterskan, han ska vara hemma. Någon av oss skulle hämta honom på skolan och sedan vara hemma med honom, tyckte hon. Han skulle helst vara hemma från skolan resten av veckan. Med oss. Inte ensam. På torsdag skulle vi ringa igen om inte det konstiga i örat.
För det är trots allt en HJÄRNSKAKNING vi har att göra med. Ja. Visst. Jag håller såklart med. Men varför känns det nu som om socialen kommer att knacka på i kväll. De vet ju var vi bor liksom.
Jaha, då har inte örat blivit bättre. Därför ringde jag till vårdcentralen för att få goda råd och eventuellt en läkartid. Beskrev för den trevliga sjuksköterskan vad som hänt. Hon konsulterade sin kollega också. Och nu känner jag mig som en väääääldigt dålig mor. Som låter det stackars barnet gå till skolan (men han hade liksom ett val).
Nej, tyckte sjuksköterskan, han ska vara hemma. Någon av oss skulle hämta honom på skolan och sedan vara hemma med honom, tyckte hon. Han skulle helst vara hemma från skolan resten av veckan. Med oss. Inte ensam. På torsdag skulle vi ringa igen om inte det konstiga i örat.
För det är trots allt en HJÄRNSKAKNING vi har att göra med. Ja. Visst. Jag håller såklart med. Men varför känns det nu som om socialen kommer att knacka på i kväll. De vet ju var vi bor liksom.
