Lydiagården dag 2
Vaknar med värsta nackspärren och dessutom en begynnande förkylning. Märkligt, kvällen innan hade jag tänkt att det ju var länge sedan jag var förkyld. Aj, aj, så ska man inte tänka. Det är ungefär som när man diskuterar sina små barns sömn: ”Ja, han sover heeeeela natten”. Inte helt sällan vaknar han och stökar om kommande natt. Man får helt enkelt inte vara för nöjd. Hm.
Nåväl, jag högg tag i en av sjukgymnasterna här som mycket vänligt hjälpte mig med att strecha. Här är fantastiskt gullig personal.
Morgonens förläsning i ”Kunskapsresan” bestod av fakta om just bröstcancer. Intressant att få höra om just vad som går fel vid celldelning samt olika faktorer.
Efter vår doktor var det dags för prästen att tala. Ett fantastiskt klokt och insiktsfullt tal, som blev bättre just för att han som tidigare cancerpatient verkligen visste vad han talade om. Han talade om själens behov efter avslutad behandling och det är just något som är lätt att glömma bort. ”Nu är du väl glad, du är ju färdigbehandlad!” är det ju lätt för omgivningen att tycka. Han påtalade också det att även närstående (man, sambo) också gått igenom något som påverkat dem psykiskt, även om de ju inte fått de fysiska biverkningarna.
Härefter träffade jag som sagt sjukgymnasterna och därefter tog Camilla och jag en promenad tillsammans. Andfådd blir jag och lite jobbigt i benen. Jag är ju heller inte van vid att gå i backar. Sååå nyttigt för mig.
Jag har idag skapat mitt första makraméarmband. Det var både roligt och lätt. Tänk vad pysslig jag är…. På eftermiddagen fick vi måla i akvarell. Vi blev instruerade av en duktig konstnärska. Så fantastiskt svårt att hitta inspiration till att måla. Fick till två alster i alla fall.
Dagens höjdpunkt måste nog ändå vara den underbara Pirjo som talat om samlevnad. Mycket nyttigt och intressant. Pirjo har en underbar förmåga att uttrycka sig och tar upp beskrivande historier från sitt eget liv på ett sätt som gav upphov till många och långa skratt.
Efter detta var det dags för ostbricka igen. Vågar inte tänka på vad vågen ska visa när jag kommer hem.
Det är ett helt underbart gäng här. Det går verkligen att prata med alla och humorn flödar samtidigt som vi får möjlighet att ventilera ångest, diagnoser och erfarenheter.