Herceptin och lite till
Vilken dag.
Börjar dagen med att lämna blodprov. Både inför dagens herceptinbehandling samt inför min allra första återkontroll.
Sedan dags att träffa min coachlärare som också är min mentorcoach. Jag coachar henne och får feedback på det jag gör och lär mig därmed väldigt mycket. Nästa vecka ska jag ha två utbildningsdagar och sedan är det diplomering på lördagen. Nervöst.
Därefter tillbaks till sjukhuset för att få akupunktur (mot vallningarna).
Därifrån till Mobilia. Tittad lite i affärer. Gick på apoteket för att hämta ut Zoladex. Meningen var att jag skulle få det när jag ändå är inne för Herceptinet. Men det var slut. Kommer in i morgon och får det då i samband med återkontrollen.
Åt lunch på McDonalds. Satt där och glodde framför mig och funderade medan jag tryckte i mig en Big Mac. Och det var så skönt. Att bara vara med mig själv.
Sedan, tillbaks till sjukhuset igen (för tredje gången). Nu, dags för Herceptinet. Tror ni inte att den förhatliga port-a-cathen krånglar. Blir inget backflöde i den så vi vågar inte använda den. Inget större problem, Herceptin går att göra direkt i venen. Så jag blir uppkopplad i armen i stället. Och så får jag väl åka in och röntga port-a-cathen för att se vad som är tokigt. Jag är ju så sällan på sjukhuset att jag verkligen ser fram emot det..... Noooot.
Min supergulliga sjuksköterska och jag pratade om blodstatusen jag tog tidigare på morgonen och att hon ännu inte kollat de proverna. Så det gör hon. Kommer tillbaks och säger att det ser bra ut och räcker mig lappen med resultaten. Då ser jag att alla prover kommit in, även de inför återkontrollen i morgon. De proverna som jag varit nervös för. Där man kan se status inte bara på blodet utan lever, njurar och skelett också. Allting var bra. Utom Lymfocyterna. Men min favoritdoktor säger att det inte spelar så stor roll. Och jag litar ju på allt hon säger.
Det är så konstigt. När jag är inne på mottagningen så mår jag fysiskt dåligt. Känner mig konstig i hela kroppen. Detta är så klart ett betingat mående. Nu är det fyra månader sedan jag fick mitt sista cellgift, ändå sitter känslan och måendet i. Usch. Men, samtidigt är det så trevligt att vara där. Alla är så goa.
Jag är i alla fall glad att jag slipper vara nervös för återbesöket i morgon. (Fast jag har ändå ont i ryggen. Får höra vad doktorn säger...)
God kväll alla
