Fluffy Molntuss

I fredags var det ju dags för min sista behandling av sorten EC. Tackgodegud. Mina värden har ju varit så dåliga på sistone så jag fick backad dos. Dvs, jag fick samma styrka som första gången. Det är det som är poängen med denna studien, att anpassa behandlingen efter person. Jag sa till Martin förra veckan när jag fått högsta dosen och kände mig sliten, att min kropp nog knappt skulle orka en dos av den kallibern till, och se det fick jag heller inte.

Min födelsedag förlöpte mycket lugnt, låg mest i sängen. Mina små gossar hade köpt varsin rosenbukett och valt vars ett kort som de skrivit fint i. Och så sjöng de. Linda kom med lite blommor, tidningar och choklad (sändebud från familjen) och Karin smet över med en present hon också. Tack! Och tack för alla hälsningar också!

Tydligen missade jag värsta tjejmiddagen när Helena firades i lördags, mycket ska man stå ut med. Men kul hade de haft (när har de inte det). Nu är det bara två veckors eventuell isolering kvar för mig, sedan ska jag förhoppningsvis få en mycket intensiv påsk med bra värden. Och nästa omgång med fyra behandlingar av annan sort ska förhoppningsvis inte sänka mig lika mycket. Fast ont kan man få.

Tänk, om två månader får jag min sista behandling. Då blir det bara bättre. Men först ska jag ha nästan tre veckors paus. Om man räknar bort denna vecka som ju kommer att bli ganska kass, så får jag liksom två hyfsade veckor innan det är på det igen.