Färdig.....
.... i dubbel bemärkelse.
Idag tog det 6 timmar inne på onkologen. Det drog ut på tiden eftersom jag fick vätskedropp som tog sådär 2, 2½ timme på sig att gå in. Eftersom det var doshöjning idag fick jag även läkemedel som ska hjälpa blåsan eftersom man kan få jobbiga biverkningar där annars. Jag var hemma fyra och en knapp timme senare ringde min sköterska och berättade att missat att skicka tabletter med mig hem, ett läkemedel som är viktigt att ta för njurarnas skull. Dessa ska då tas vid speciella klockslag, en gång vid 18 och en gång vid tiotiden i kväll. Så det var bara att be Martin köra och hämta.
Känner mig som vanligt tung i huvudet, men kanske inte riktigt lika mycket som vanligt. Däremot är jag illamående, det började redan på sjukan. Har tagit alla mediciner som ska tas, men ändå detta illamående. Jag vet med mig att jag har ätit för dålig idag och det är en starkt medverkande faktor. Men jag har ju så svårt för att äta när jag mår illa. Har, sedan jag kom hem, petat i mig en morot. Nu tittar jag snett på en banan.....
Till sällskap och som chafför hade jag min goa lilla svärmor. Tänk att hon ägnat en hel dag åt mig. Fantastiskt!
En kul grej som hände idag är att jag träffade min "brevkompis" Elisabeth. Hon har ju samma diagnos som jag och ligger två månader före. Idag var hon inne på en feelgood kurs som går ut på att piffa till livet rent utseendemässigt. Trevligt initativ som sponsras av kosmetikaföretag. Jag ska gå kursen om två veckor. "Look good, feel better" heter den.
Klockan två kom jag på att kursen startade så jag tog min droppstång och vandrade ut i korridoren mot ett gäng, mer eller mindre skalliga kvinnor, siktade in mig på en yngre, snygg variant och frågade om det var Elisabeth. Och det var det. Jättekul att träffas, vi har ju mailats vid ett tag nu.
Märkligt hur snygga vissa människor är som skalliga, Elisabeth är en sån.
Nu finns det risk för att det blir tyst härifrån ett tag, men man vet ju aldrig, underverk har skett.
Godkväll!
Idag tog det 6 timmar inne på onkologen. Det drog ut på tiden eftersom jag fick vätskedropp som tog sådär 2, 2½ timme på sig att gå in. Eftersom det var doshöjning idag fick jag även läkemedel som ska hjälpa blåsan eftersom man kan få jobbiga biverkningar där annars. Jag var hemma fyra och en knapp timme senare ringde min sköterska och berättade att missat att skicka tabletter med mig hem, ett läkemedel som är viktigt att ta för njurarnas skull. Dessa ska då tas vid speciella klockslag, en gång vid 18 och en gång vid tiotiden i kväll. Så det var bara att be Martin köra och hämta.
Känner mig som vanligt tung i huvudet, men kanske inte riktigt lika mycket som vanligt. Däremot är jag illamående, det började redan på sjukan. Har tagit alla mediciner som ska tas, men ändå detta illamående. Jag vet med mig att jag har ätit för dålig idag och det är en starkt medverkande faktor. Men jag har ju så svårt för att äta när jag mår illa. Har, sedan jag kom hem, petat i mig en morot. Nu tittar jag snett på en banan.....
Till sällskap och som chafför hade jag min goa lilla svärmor. Tänk att hon ägnat en hel dag åt mig. Fantastiskt!
En kul grej som hände idag är att jag träffade min "brevkompis" Elisabeth. Hon har ju samma diagnos som jag och ligger två månader före. Idag var hon inne på en feelgood kurs som går ut på att piffa till livet rent utseendemässigt. Trevligt initativ som sponsras av kosmetikaföretag. Jag ska gå kursen om två veckor. "Look good, feel better" heter den.
Klockan två kom jag på att kursen startade så jag tog min droppstång och vandrade ut i korridoren mot ett gäng, mer eller mindre skalliga kvinnor, siktade in mig på en yngre, snygg variant och frågade om det var Elisabeth. Och det var det. Jättekul att träffas, vi har ju mailats vid ett tag nu.
Märkligt hur snygga vissa människor är som skalliga, Elisabeth är en sån.
Nu finns det risk för att det blir tyst härifrån ett tag, men man vet ju aldrig, underverk har skett.
Godkväll!
