Fluffy Molntuss
Okej, jag vet att det finns de som undrar över mitt alter ego; Fluffy Molntuss.
Jag startade upp min blogg för drygt ett år sedan då jag försökte späka mig ner i vikt, jag ville vara anonym eftersom det mer handlade om att skriva av mig än för att andra skulle läsa om det.
Efter ett ta började jag skriva om livet i allmänhet. Mina vänner fick reda på min blogg och började läsa den och efter ett tag fick jag en drös nya läsare. Väldigt roligt.
I höstas fick jag min cancerdiagnos och då insåg jag vilken bra kanal detta är. Att kunna berätta om alla resultat och hur jag mår direkt för ett helt gäng vänner i stället för att ta det individuellt (även om det också är trevligt förstås). Bloggen är också ett trevligt tidsdokument, en dagbok. Så nu är jag inte så anonym längre.
Nu har jag på ett alldeles fantastiskt bra sätt lyckats komma ifrån ursprungsämnet märker jag. Varför Fluffy Molntuss just.
Jo, för tretton år sedan träffade jag en helt fantastisk man. Jodå, det är honom jag är gift med. Ungefär vid den tiden gick serien "Sen kväll med Luuk" med det stående inslaget "Dan Bäckman" (gestaltad av Felix Herngren). Sjuka som vi är tyckte vi att denne figur var omåttligt rolig. Speciellt roligt var hur han hunsade sin ljudtekniker Buffy. Härifrån fick min man sitt smeknamn; Buffy. Detta kallar jag honom för än i dag. Nåväl, på någon jäkla konstig vänster började Buffy kalla mig för Fluffy. Mest för att det rimmar, men jag frågade honom en gång och han så då att det var för att jag var lite fluffig. Hm. Bör nämna att jag var smal på den tiden. Samtidigt.... fanns det ett band som heter Bob Hund. Många gånger lyssnades det på låten "Trallala lilla Molntuss". JA! Och där fick jag mitt efternamn. FLUFFY MOLNTUSS.
Herregud, vilket svammel. Är det ok om jag skyller på cellgifter?
Jag startade upp min blogg för drygt ett år sedan då jag försökte späka mig ner i vikt, jag ville vara anonym eftersom det mer handlade om att skriva av mig än för att andra skulle läsa om det.
Efter ett ta började jag skriva om livet i allmänhet. Mina vänner fick reda på min blogg och började läsa den och efter ett tag fick jag en drös nya läsare. Väldigt roligt.
I höstas fick jag min cancerdiagnos och då insåg jag vilken bra kanal detta är. Att kunna berätta om alla resultat och hur jag mår direkt för ett helt gäng vänner i stället för att ta det individuellt (även om det också är trevligt förstås). Bloggen är också ett trevligt tidsdokument, en dagbok. Så nu är jag inte så anonym längre.
Nu har jag på ett alldeles fantastiskt bra sätt lyckats komma ifrån ursprungsämnet märker jag. Varför Fluffy Molntuss just.
Jo, för tretton år sedan träffade jag en helt fantastisk man. Jodå, det är honom jag är gift med. Ungefär vid den tiden gick serien "Sen kväll med Luuk" med det stående inslaget "Dan Bäckman" (gestaltad av Felix Herngren). Sjuka som vi är tyckte vi att denne figur var omåttligt rolig. Speciellt roligt var hur han hunsade sin ljudtekniker Buffy. Härifrån fick min man sitt smeknamn; Buffy. Detta kallar jag honom för än i dag. Nåväl, på någon jäkla konstig vänster började Buffy kalla mig för Fluffy. Mest för att det rimmar, men jag frågade honom en gång och han så då att det var för att jag var lite fluffig. Hm. Bör nämna att jag var smal på den tiden. Samtidigt.... fanns det ett band som heter Bob Hund. Många gånger lyssnades det på låten "Trallala lilla Molntuss". JA! Och där fick jag mitt efternamn. FLUFFY MOLNTUSS.
Herregud, vilket svammel. Är det ok om jag skyller på cellgifter?
