Dagens äventyr
Ja, och hur bra gick det då? Inte alls kan jag berätta.
Efter två timmars stickande och petande i min stackars överarm gav sjuksköterskan upp. Mitt blodkärl vägrade helt enkelt. Det drog ihop sig så att den lilla, tunna, fina slangen inte kunde glida in. Den ska in en 30 cm ungefär. Sköterskan kämpade på. Fyra försökt gjorde hon. Det innebär att jag har fyra feta blåmärken nu. Fyra bedövningssprutor sattes men allt helt utan resultat. Jag har alltid varit lite motvals.....
Halv tolv fick jag prova ut protes och BH. Så fantastiskt skönt att i alla fall se normal ut (nåja) med kläder.
Klockan tre var det dags för utprovning av peruk. Jodå, det blir peruk. Jag är inte tillräckligt tuff att gå utan, även om jag hade tänkt skapa en ny trend..... Första peruken satt som en smäck och jag ska tillbaks om två veckor, skrådda mitt stackar huvud, sätta på peruken och få den lite tillklippt. Blir nog bra. Skönt nu när det är så kallt......
På väg därifrån ringde den trevliga sjuksköterskan som kämpat så tappert i morse och berättade att det i stället blir en port-a-cath som sätts in och att det blir på torsdag. Port-a-cath sätter man vid nyckelbenet vid ett operativt ingrepp. Ett betydligt större ingrepp alltså, än picc-line. Skit också....
Detta innebär att jag påbörjar behandling i stället på fredag.